Sommartider lika med bildtider. Våra nätbaserade flöden översvämmas av idylliska landskap och foton på jordgubbstallrikar. I sommar har jag gett mig själv en utmaning. Jag ska undvika bildbaserade appar. Dessa är mina två huvudanledningar.
1 Väcker känslor
Jag är lättpåverkad. Då syftar jag inte främst på effekter av så kallade rusdrycker och liknande. Nej, jag menar på ett psykologiskt och känslomässigt plan. Jag hör till dem som lätt får tårar i ögonen om ett samtal oväntat glider in på berörande ämnen (mitt knep är att köra in en nagel i en annan fingertopp för att hindra flödet). Rösten stockar sig gärna när jag högläser en berörande text (kan vara från Bibeln, men lika gärna en deckare). När jag någon gång sjunger en psalmstrof eller gammal visa för mina barn händer det inte sällan att tårarna ofrivilligt rinner längs kinderna. Och då menar jag inte längs barnens kinder.
Ja, ni fattar. Känslomänniska kan det visst kallas.
Men det är inte bara vackert och romantiskt. Mindre smickrande känslor väcks också alltför lätt.
När jag senast scrollade igenom mitt flöde på Instagram upptäckte jag att det som dröjde sig kvar var följande: missunnsamhet, avundsjuka, irritation och skadeglädje. Långt ifrån de Andens frukter som Bibeln uppmuntrar till. Snarare raka motsatsen.
2 Dokumentationshetsen
Samtidigt som jag tar bilden (efter att ha flyttat 2-åringens arm så att 4-åringen ska synas bättre) så funderar jag på lämplig formulering av text. Inte för uppenbart skrytsam, gärna med en dos humor och genomsyrad av vardaglig lättsamhet. Yes, där satt den! Dags att lägga ut.
Nog är vi många som kan känna igen oss i att Instagram, Facebook och Whats App har påverkat oss till en mer intensifierad dokumentation? Den händelse som inte föräras ett filter och en textrad har i praktiken aldrig inträffat. Men vad leder detta till?
Gud ser i det fördolda. Med detta i åtanke försöker jag dra ner på redovisandet denna sommar. Mina sommarminnen; de sköna, mysiga, skojiga stunder som ligger framför – dem ska jag dela med dem som finns omkring mig just då. Jag sänker axlarna och släpper redovisningsstressen. Förhoppningsvis slipper jag då även känna en del missunnsamhet och kan i stället koncentrera mig på tacksamheten över det jag har.
