Det var en helt vanlig vardagskväll hemma hos familjen Tengblad. Vi satt samlade runt middagsbordet och jag kände mig pressad och stressad på grund av för mycket jobb och krav. Istället för att tiga och lida så bröt jag ihop, grät och utbrast: ”Jag orkar inte mer, jag fixar inte det här!”
Från andra sidan av matbordet möttes jag av min då 11-åriga dotters leende och ord: ”Mamma, välkommen till verkligheten!”
Vi vuxna får ofta höra att vi är förebilder för våra barn och att våra barn gör som vi gör och inte som vi säger. Men jag tror även att våra barn är förebilder för oss och att vi kan lära oss av vad de säger och gör.
Jag får ofta frågan hur vi kan vara till hjälp för dem som mår dåligt. Och jag brukar svara:
1) Håll om
2) Håll ut
3) Håll tyst
När livet är tufft är det inte tio enkla snabba lösningar på svåra problem vi behöver (det finns för övrigt inte någon enkel snabbfix), utan någon som finns där, håller om oss och står kvar i det svåra och smärtsamma. Någon som bär det tunga tillsammans med oss, så att det blir lättare att bära.
I höstas befann jag mig i en tuff period och min 17-åriga dotter märkte att jag var ledsen. Utan att säga ett ord, svepte hon sin stora, vita fleece-filt runt mig, gick med mig till vardagsrumssoffan, satt kvar och höll om mig tills gråten tagit slut. Efter en stund frågade hon, med sin lugnaste, mjukaste röst: ”Kan man ha moderskänslor för sin mamma?”
Det går inte att med ord beskriva hur tacksam jag är över mina fyra barn och deras omsorg om mig. På många olika sätt är de mina förebilder. De ger mig anledning att leva och kämpa vidare och mitt liv berikas av deras närvaro och kärlek.
Kanske tror vi att förebilder behöver vara perfekta, men jag tror att det är tillräckligt bra att vara människor med både styrkor och svagheter, möjligheter och begränsningar.
När vi som föräldrar vågar visa vår svaghet och sårbarhet, när vi vågar sträcka ut en hand och be om hjälp, när vi vågar bryta ihop och sedan komma igen visar vi våra barn vägen. Vägen till ett liv utan filter, där vi vågar möta livet som det är och göra oss ömsesidigt beroende av varandra.
På samma sätt som vi kan träna upp vår fysiska styrka, kan vi träna upp vår psykiska styrka. Våra muskler växer genom ökad belastning och vår inre styrka växer i perioder av motgångar och svårigheter. På samma sätt som musklerna stärks av antal repetitioner, stärks vi också när vi går igenom upprepade kriser och utmaningar på livsresan.
En av de finaste komplimanger jag har fått av mina barn är:
”Mamma, du är en sådan som inte ger upp.”
Livet kan vara oerhört smärtsamt, men tillsammans tar vi oss igenom. Har vi något att kämpa för, så fortsätter vi att kämpa. Och mina barn ger mig verkligen anledningar att fortsätta kampen.
Det sägs att barn skrattar i genomsnitt 300 gånger per dag och vuxna 15. Tala om negativ utveckling! När vi håller oss nära barnen så smittas vi av deras energi och livsglädje. Humor och skratt är livsviktigt för hälsan och det är något som barnen är experter på.
Ett exempel är hämtat från en biltur med mina två yngsta söner. Efter att jag sprutat spolarvätska på den smutsiga vindrutan, utbrister lille Matteus: ”Mamma, vad VACKERT det luktar i bilen!”
Låt oss göra livet vackrare för varandra. Låt oss både vara förebilder för barnen och låta dem vara exempel för oss. Låt oss bryta ihop och komma igen. Tillsammans tar vi oss igenom!
