Dagens Nyheter har en temaserie om asexualitet. Bland annat har de intervjuat 18-åriga Julia Råbe som förklarar att hon i puberteten reagerade på att hon inte tänkte lika mycket på sex som hennes jämnåriga. Medan de var upptagna av att förlora oskulden, kände hon inte alls samma sak.

– Jag tyckte mest att det var tröttsamt, och undrade om det verkligen var så intressant med sex. På ett sätt kände jag att jag inte tänkte lika mycket på sex som de andra gjorde, säger hon till DN.

Julia Råbe berättar också att hon inte är strikt asexuell, utan snarare demisexuell. Det innebär att hon kan känna sexuell attraktion om hon har en djupare känslomässig relation till personen.

Men vänta lite. Är det onormalt att känna så?

Att vi överhuvudtaget måste sätta en etikett på någon som tycker att sex och kärlek hör ihop säger något om vår samtid. Om hur påverkade vi är av sexualsynen som går ut på att vi ska utforska sexualiteten från tidig ålder, prova oss fram, gärna ha många partners. Och helt styras av vår lust.

När vi pratar om sex i kyrkan har vi ofta ett annat perspektiv. Vi tar för givet att sexualitet inte är någon konsumtionsvara utan förknippat med tillit och förtroende. Tidigare har vi benämnt det som avhållsamhet, men få tycker att det låter lockande och härligt. Demisexuelitet däremot. Det kanske kan slå?