Jag tror, precis som Jenny Strömstedt i programmet ”Tillsammans med Strömstedts”, att relationer är meningen med livet.
Precis innan jag skulle föreläsa på en konferens om psykisk hälsa i Stockholm, frågade en annan föreläsare: Vad är din grej?

Jag visste inte att man skulle ha en ”grej” som föreläsare, men svarade: Kärleken är min grej. Inte för att jag är expert på den, utan för att jag finner den tillräckligt meningsfull, utmanande och intressant för att ägna livet åt att försöka förstå mig på den och bli bättre på att ta emot och uttrycka den.

Det sägs att människor som är på väg att dö pratar om tre saker: 1. Kärlek 2. Kärlek 3. Kärlek. Om den kärlek man fick och den kärlek man inte fick. Om den kärlek man gav och den kärlek man inte gav.

Om kärleken är det viktigaste när vi är på väg att dö, hur viktig är den inte nu när vi lever? Jag tror att vi finns här för att ta emot och för att ge kärlek.

”Vi törstar alla efter kärlek, ändå ägnar vi livet åt att försöka skydda oss från den”, har författaren Theodor Kallifatides sagt. Av rädsla för att bli avvisade och förkastade vågar vi kanske inte släppa varandra nära. Vi bygger försvars- och skyddsmurar runt våra hjärtan och tänker: Ingen ska få såra mig igen! Risken är att vi skyddar oss från det vi innerst inne längtar efter och behöver.

När det gäller kärlek är det inte tanken som räknas. Kärleksfulla tankar mättar inte hungriga magar, ger inte hemlösa tak över huvudet. Inte heller en kram som någon behöver eller uppmuntran som någon är i desperat behov av att höra.

Rent konkret har vi fått våra sinnen och våra kroppar för att visa att vi bryr oss om varandra. Med hjälp av hörseln kan vi lyssna uppmärksamt på varandra, med hjälp av synen kan vi se varandra i ögonen med varma blickar, med hjälp av talet kan vi ge varandra fina, uppmuntrande ord och med hjälp av våra kroppar kan vi kramas, sträcka fram en hand och hjälpa varandra praktiskt.

 ”Vi kan inte göra stora saker, men vi kan göra små saker med stor kärlek”
(Moder Teresa).
Låt oss inte förminska betydelsen av oss själva och varandra. Jag tror att vi räddar livet på varandra varje dag, utan att vi ens tänker på det. Men hjälp av varma blickar, vänliga ord, kramar och hjälpande händer gör vi världen varmare och vackrare för varandra och andra varje dag.
________________________________________________________________

”Det saknas lite värme, sen är allting perfekt. Där det finns kärlek har människan sitt hopp.”
(Freda´)