Fråga teraeuten: ”Jag avskyr mitt ex och vi har gemensamma barn" Föräldraskap Skilsmässa Hej Christina, jag är pappa till två fantastiska barn som bor hos mig varannan vecka. Det har gått två år sen jag skilde mig från deras mamma, och barnen, som är i skolåldern, har vant sig och landat okej i vår nya familjesituation. Det svåra för mig är relationen till deras mamma. Hon lämnade mig för att hon träffat en annan man som var med i samma församling som oss. De lever inte tillsammans nu, men det svek hon utsatte mig för har satt djupa spår i mig. Jag tål nästan inte att se henne och irriterar mig på allt hon säger och gör. Egentligen vet jag att hon är en fantastisk mamma för sina barn, men jag vill inte ha med henne att göra. Hur ska jag göra? ”Fotbollspappan”
Fråga terapeuten: Hon försökte ta livet av sig - vad ska jag göra? Psykisk hälsa Släkt och vänner Jag är en kvinna i 50-årsåldern som undrar hur jag bäst ska stötta en väninna. I december försökte hennes 18-årige son ta sitt liv, men misslyckades. Han är nu hemma igen, men jag föreställer mig att detta måste vara fruktansvärt tungt för hela familjen. Att veta att ens eget barn inte vill leva.Kvinnan är inte någon nära vän, men vi möts då och då i vårt gemensamma engagemang i kyrkan. Nu har de inte varit synliga där sedan händelsen före jul, och jag har inte heller hört av mig. Jag vill inte vara en sådan som inte bryr sig, men vet faktiskt inte vad jag ska säga och jag är rädd att allt ska bli fel. Hur närmar man sig en familj i den här situationen?Vilsen men välvillig
Fråga terapeuten: Min fru berättar inte när hon mår dåligt Parrelationen Kommunikation Hej Christina! Jag är en man i 50-årsåldern som undrar hur jag bäst ska agera mot min fru. Vi har varit gifta i 25 år. Livet går upp och ned och de senaste två åren har vi haft en del problem med ett av våra vuxna barn som inte mår så bra. Ungefär samtidigt som det började fick min fru problem på jobbet och ovanpå allt blev hennes mamma sjuk i cancer. Till slut blev det för mycket för min fru och en dag bröt hon ihop och fick åka hem från jobbet. I flera dagar låg hon bara i sängen och när vi till slut fick henne till en doktor fick hon diagnosen utmattningsdepression. Först tyckte jag enbart synd om min fru, men nu, två år senare känner jag mig mest frustrerad. Hon vill inte dela sin kris med mig och signalerar att jag ändå inte skulle förstå henne. Det känns orättvist att jag inte ens får chansen. Hur ska jag göra? Undrande man
