Christina Halldorf svarar: Några ensamma år efter din skilsmässa har du mött någon som du både är attraherad av och har roligt tillsammans med. Du känner dig förälskad och glad, men samtidigt skaver något, du får inte frid skriver du. Något med relationen är inte rätt.
Ni är båda troende, men har olika syn på vad som är rätt när det gäller den sexuella relationen. Din partner har en friare syn på när det är okej att inleda en sådan relation. För dig är det bara okej inom äktenskapets ramar.
Mitt intryck är att det är just i den här olikheten som din oro får sitt fäste. Du blir otrygg med att hon är lite lös i kanterna när det gäller sin hållning i en fråga, där du är betydligt mer kompromisslös. Om ni hade haft samma uppfattning i den här frågan, kanske du hade känt en större frid inför att gå vidare med relationen?
När det skiljer mycket mellan två människors åsikter och handlande i värderingar som varit vägledande för vår livshållning, uppstår lätt en känsla av främlingskap inför den andre. Vem är denna person som anser att något som är fel (enligt min åsikt) är rätt och vice versa? Kan man överhuvudtaget lita på honom/henne?
När jag läser ditt lite längre brev, snuddar du vid att din respekt för henne naggats i kanten av hennes hållning i den här frågan. För att en kärleksrelation ska bli god och ett äktenskap gott, behöver det byggas på en grund av ömsesidig respekt och förtroende. Vid en vigselakt påminns brudgum och brud om uppgiften att älska och ära varandra.
Om du märker att du börjat slira här, kanske börjat tänka dåliga tankar om henne, så blir det viktigt för er båda att du kan släppa de tankarna innan ni börjar planera för äktenskap. Inte så att du ska låtsas som om hon vore felfri, för det är ingen av oss, men så att du ser henne som värd all din kärlek.
Ett beprövat sätt att komma vidare ur en sådan här låsning är att samtala om frågan tillsammans med en tredje part. Kanske en pastor eller präst som ni båda har förtroende för, eftersom det också handlar om hur ni ska tolka och förstå bibelord. Det viktiga är att syftet med samtalet är att försöka förstå den andre, inte att övertyga varandra om att man själv har mest rätt.
Jag tror att det är betydelsefullt för dig att få höra hennes berättelse, hur hon kommit fram till sitt sätt att tänka omkring en sexuell relation utanför äktenskapets ram. När är det okej och när är det inte okej? Kan hon förstå ditt sätt att tänka och resonera? Är det, som du antyder, en fråga om ålder? Har hon sett äktenskapet som ett skydd och en trygghet för eventuella barn, så nu när ni är förbi barnafödande ålder har inte äktenskapet samma roll längre?
Det är verkligen bra att du stannar upp och vill granska dina kluvna känslor inför en framtid med den kvinna du mött och i mångt och mycket verkligen uppskattar.
Generellt är det nog så att de flesta av oss känner viss oro inför stora och livsavgörande beslut. Inte minst om man, som ni båda, står inför ett steg som tagits en gång tidigare och som den gången ledde till mycket smärta och besvikelse.
Att vara förälskad och attraherad är en sak, men det du behöver komma fram till för att gå vidare med relationen, är beslutet att vilja älska. Att lägga bedömandet och vägandet för och emot bakom sig och våga ta emot den andre som en gåva i sitt liv. Ser du inte att du kan komma dithän, kanske ett beslut att avstå från henne är den väg du har att gå.
Det är ett smärtsamt val förstås, att ge upp den glädje hon fört in i ditt liv. Men kanske är det ändå mest rätt mot henne? Om du inte längre kan se på henne med kärlekens varma och goda blick.
