Familj, arbete, församling, intressen. Hur får man egentligen dygnets 24 timmar att räcka till?

När jag pluggade på folkhögskola hade vi en fantastisk kurator. Hon hette Britt och hade en gång i veckan långa samtal om att hitta balansen i livet. Eller ”baalangsen” som hon uttalade det. Det blev ett internt skämt mellan några av oss klasskompisar, det där med att ”hitta baalangsen”. Men så här i efterhand har jag många gånger tänkt att Britt hade rätt.

Hur ofta är det inte som jag kommer på mig själv med att planera som att det gick 80 minuter på en timme eller 30 timmar på ett dygn? Jag har levt ett liv där jag ständigt ”squizat” in saker. Det går alltid att addera en eller ett par aktiviteter till schemat.

När jag var tonåring hängde jag i två gäng. Klasskompisarna och kyrkgänget. Ofta hände det att jag delade upp helgkvällarna. Första halvan med gänget från klassen och sedan vidare till kompisarna i kyrkan. Nästa vecka tvärtom. Resultatet blev oftast varken hackat eller malet.

För mig är hösten en tid för nystart. Och en av de saker jag lovat mig själv är att försöka bygga en tillvaro med ett schema som inte redan på förhand är dömt att spricka. Vi får se hur det går. Men jag har i alla fall tre kontrollpunkter som ska hjälpa mig att navigera lite bättre. Jag delar dem här med dig som läser så kanske chansen att lyckas blir större.

Tacka inte ja direkt
Jag är ofta alldeles för snabb att tacka ja när jag får en fråga om något. Att i stället svara att ”jag ska fundera på saken” ger möjlighet att hinna kolla av med familjen och känna efter om det här är rätt grej att satsa på.

Lyssna till första känslan
Vilken är den första känslan som dyker upp när man får frågan om ett nytt projekt? Känner jag redan från början att det här inte är en bra idé, så är det förmodligen inte det heller.

Perfekt balans finns bara i fantasin
Det finns inga perfekt balanserade liv. Ständig balans i tillvaron är omöjlig och kan lätt bli både stressande och självupptaget. Snarare tänker jag på de större dragen. Att hitta tid för återhämtning efter en intensiv period och inte planera utan sömsmån, eller ”ställtid” som Bodil Jönsson så fint kallade det. Jag hoppas att jag kommer att lyckas bättre med det under hösten 2019!

Läs mer: Jag orkar inte vara en ”perfekt kristen familj” längre