I världens mest sekulariserade land är det ofta en utmaning att få barnen att frivilligt hänga med till kyrkan. Majoritetssamhället hjälper en inte direkt på traven och känslan av att vara en lite udda fågel om man tror på Gud infinner sig redan från ganska unga år.

I vår familj har vi bestämt oss för att gå till kyrkan på söndagarna hela familjen.  Församlingen är viktig för oss och vi vill ge våra barn möjlighet att upptäcka mer av allt det fantastiska kyrkan har att ge.

Men hur gör man då? I söndags på väg hem efter gudstjänsten funderade jag över just detta.

Här är fem tips och trix som hjälpt oss:

1. Gå regelbundet

Om man får in gudstjänsten som en naturlig del i familjens veckorytm är mycket vunnet. På samma sätt som man inte väljer bort träningen eller pianolektionen bara för att man inte har lust så räcker inte heller ofeeling som argument för att välja bort kyrkan. Regelbundenheten gör också att barnen blir trygga och lär känna folk i församlingen.

2. Hjälp ditt barn att hitta kompisar i kyrkan

Om ett barn inte känner att de har vänner i kyrkan kan resan dit snabbt förvandlas till en ökenvandring i sandstorm. Ett tips kan vara att dra iväg ett sms till andra föräldrar innan gudstjänsten och kolla om deras barn ska gå.

Annars kan man kanske passa på att höra med föräldrarna till en klasskompis eller granne om deras barn skulle vilja följa med. Ofta är det mer uppskattat än man tror.

3. Var lika angelägen om barnens gudstjänstfirande som ditt eget

Söndagsskolan är inte barnpassning. Var nyfiken, passa på att vara med själv någon gång. Fråga ditt eller dina barn vad man pratat om på samlingen. Slå upp bibelberättelserna i en barnbibel och läs tillsammans hemma. Eller sök upp sångerna som sjungits och spela dem i bilen eller innan läggdags.

Läs mer: ”Hallelujamorsornas” bästa tips för att hålla tron vid liv under småbarnsåren

4. Prata positivt om församlingen

Teologen Dietrich Bonhoeffer lär ha sagt att ”den som älskar drömmen om församlingen mer än den verkliga församlingen kommer i förlängningen att bidra till dess upplösning”.

Jag tror att det ligger mycket i det. Är man engagerad i församlingen är det ibland lätt att fastna i allt det man skulle vilja förbättra. Men ibland är det viktigt att påminna sig om att det är kärleken till församlingen som gör mig så engagerad och att det är just den kärleken jag vill sända vidare till mina barn.

5. Om allt annat faller – ta till en muta.

Okej, nu glider jag ut på tunn höstis utan dubbar. Men jag erkänner – jag har så sent som förra söndagen gått med på ett Happy Meal efter gudstjänsten i utbyte mot barnens blotta deltagande.

Jag inser att detta är ett sluttande plan som kan sluta både dyrt och illa, men kan ändå tycka att ändrade lunchplaner någon gång ibland är ett pris väl värt att betala för att ens barn ska få bli en del av kyrkans gemenskap.

Läs mer: Måste min dotter berätta att hon är kristen?