Jag hade en sån härlig kväll häromveckan när några vänner var på besök. Böljande, intensiva samtal, många skratt. Alla kändes så… närvarande.

Efteråt funderade jag på varför just den kvällen hade blivit så lyckad. Och så kom jag på det: ingen av oss hade haft våra mobiler framme.

Upptäckten förvånade. Kanske för att det blivit mer regel än undantag att människor plockar upp sina mobiler under middagar, fikastunder och fester – tillfällen som egentligen skulle kunna vara förbehållna de människor man har framför sig, men som numera får konkurrera om uppmärksamheten med diverse sociala medier-flöden.

Att plocka upp mobilen under sociala sammankomster verkar inte heller räknas som ett etikettsbrott längre. Ingen höjer på ögonbrynen när bordsgrannen börjar scrolla i stället för att konversera.

Men borde vi inte göra det? 

Teologen Patrik Hagman har satt upp regler för sitt eget mobilanvändande. En av dessa är att aldrig ha mobilen framme när han umgås med människor eftersom han inte vill signalera att mobilen är viktigare än människan han har framför sig. 

Högst rimlig regel som jag har bestämt mig för att försöka följa. För jag har insett att få saker är så värdefulla som att få någons odelade uppmärksamhet och närvaro. Telefonen passar ändå bäst i fickan. Där kan den burra och blinka bäst den vill.