Min mamma kan inte ta kritik utan går in i en offerroll så fort man ifrågasätter hennes beteende., Foto: Unsplash Visa
Foto: Zandra Erikshed Visa

Mamma tål inte kritik – vad ska jag göra?

Släkt och vänner

Det slutar alltid med att båda blir ledsna och arga. Varför klarar hon inte av att bli kritiserad?

”Min mamma tål verkligen inte kritik. Så fort man säger något som tyder på att hon gör något fel, tar hon det personligt och blir jätteupprörd och målar upp sig själv som ett offer. När jag berättade för henne om ett misstag jag gjort när jag var stressad, avbröt hon mig och började läxa upp mig för mitt misstag. När jag försökte förklara att hon borde lyssnat till punkt och inte läxa upp mig för något som redan hänt och som jag inte kunde rå för, tog hon det väldigt personligt och det slutade med att vi grälade. Det slutar alltid med att båda blir ledsna och arga. Varför klarar hon inte av att bli kritiserad? Vad ska jag göra för att hjälpa henne med detta, utan att berätta att hon har bristande egenskaper? För om jag säger något blir vi bara osams.” /F

Terapeut Christina Halldorf svarar: Att ta emot kritik, särskilt när den kommer från ens närmaste, är för många av oss inte särskilt enkelt. Vi tolkar så lätt kritiken som att det är något fel på oss och som att den andre inte tycker om oss. Det är som om de faktiska orden inte når fram riktigt, utan bara blir ett budskap om ogillande. Det budskapet kan få oss att reagera på olika sätt; någon blir ledsen och tyst, medan en annan blir upprörd och går i försvar. Någon tar inte in ett uns av det som framförs, men hos många går en stark självkritik i gång. En inre röst som säger att vi är värdelösa. Men den rösten berättar man sällan om för andra, trots att den styr mycket i ens tillvaro.

Kort sagt, för att hantera kritik från dem vi bryr oss om, behöver både relationen och vi själva vara trygga. Vi behöver tro att vi duger. Finns den tilliten på plats, kan vi också lyssna till de andra och ta emot deras besvikelser och ledsnad utan att känna oss hotade. När man, som du, berättar om ett misstag man gjort, önskar man oftast få lite sympati. Någon som lever sig in i hur man kände det och säger ”så tråkigt för dig”. Först därefter finns det utrymme för den andre att fråga om man har tänkt på hur man ska undvika att något sånt händer igen. Sådär gör vi ofta i samspelet med vänner, utan att ens fundera över det. Men mellan föräldrar och barn kan det finnas gamla ”samspel” som lever kvar.

Kanske krockar era vuxna roller med de gamla ni haft? Din mamma går in i en ”uppfostrarroll”, fast du söker henne som vän. När hon börjar ”uppfostra” (och kritisera), backar kanske du också till en gammal roll genom att bli besviken och arg? Att bevara sitt lugn och, när det finns möjlighet, använda lite humor i en sådan situation ökar möjligheterna att hejda en konflikt och kan lyfta er tillbaka till den jämbördiga nivå ni finns på i dag.

För att hjälpa någon med en svårighet som kanske sitter djupt i personligheten, behöver man vara beredd att möta den andre precis där den befinner sig. Det förutsätter att båda önskar det mötet.

Uppdraget blir då inte ”nu ska jag hjälpa min mamma med hennes problem”, utan ”nu vill jag förstå hur det är att vara hon”. Det jag tror kan bli en svårighet för dig är att du egentligen skulle önska att det var precis tvärtom, att din mamma skulle vilja förstå hur det är att vara du. Ett annat sätt att komma vidare och mogna i er relation är att tillsammans söka samtal med en tredje person, som kan hjälpa er att både förstå er själva och varandra lite bättre.

Ett tips är kommunernas familjerådgivningar som kan erbjuda samtal med föräldrar och deras vuxna barn till överkomlig kostnad. I sådana samtal framkommer ofta en väldigt stark längtan hos båda parter efter att nå fram till varandra och lösa upp de konflikter och missförstånd som finns. Under bråk och besvikelser göms många gånger en vilja att både ge och få kärlek och en sorg över att inte lyckas få till det man så innerligt önskar.

Kommentera

Logga in eller registrera dig för att delta i diskussionen
  1. Hej, jag heter ”Ann Brackett” Jag är från Galveston, Texas. Jag var gift i 17 år med Victor. Saker började bli ful och vi hade slagsmål och argument nästan varje gång på grund av min oförmåga att fostra honom ett barn. Min man började plötsligt sova ute och ge olika ursäkter varför han inte kan komma hem. Han började ha affärer med andra kvinnor utanför och tänkte inte på hur jag kommer att känna.

    Hela min värld blev knust och det verkar för mig att jag förlorade den enda person som jag någonsin verkligen älskat. Victor var min bästa vän, min själsfrände, min superhjälte och min hjärtslag men han ser inte längre något bra i mig. Det blev värre vid en tidpunkt som han ansökte om skilsmässa … Jag försökte mitt bästa för att få honom att ändra tanken och stanna hos mig men all ansträngning var meningslös. Jag bad och försökte allt men ändå fungerade ingenting.

    Genombrottet kom när någon introducerade mig för den här underbara, stora stava caster som så småningom hjälpte mig … Jag har aldrig varit en fan av saker som det här, men bestämde mig bara för att motvilligt försöka att jag var desperat och lämnade inget val. Han gjorde speciella böner och använde rötter och örter. Inom två dagar ringde Victor till mig och var ledsen för alla känslomässiga trauma som han hade orsakat mig, han flyttade tillbaka till huset och vi fortsätter att leva lyckligt. Vilket underbart mirakel Baba Egbe gjorde för mig och min familj. De goda nyheterna är Victor och jag är nu tillbaka tillsammans och lever lyckligt och vi har välsignats med två vackra pojkar efter 17 år med barnlöshet. Han hjälpte mig också att lösa mitt artritproblem som jag har jobbat med i flera år

    Jag har introducerat honom för många par med problem över hela världen och de har haft goda nyheter … Jag tror starkt att någon där ute behöver sin hjälp. För akut hjälp av alla slag, kontakta Baba Egbe nu via hans e-post: babaegbetemple@gmail.com eller WhatsApp honom på +2347013499818 och även kontakta Baba Egbe på Viber via +2347013499818

ANNONS