”Du kan se dig själv som ett äpple. Om någon enda tar en tugga är nästan hela äpplet kvar. Men om för många är där och tar en bit finns till slut bara skruttet kvar till den som skulle få hela äpplet.”

Liknelsen är en av många som ungdomsledare och pastorer använde i samlivsundervisningen i frikyrkoförsamlingar under 1980- och 1990-talen.

Hanna Möllås, en av landets få frikyrkliga sexologer, hörde den själv.

– Ingen tänkte på att det kanske satt fullt av ”äppelskruttar” i rummet, säger hon.

Hon började intressera sig för sex- och samlevnadsfrågor när hon läste till barnmorska. I dag har hon egen samtalsmottagning och träffar kristna par som har problem i sexlivet. I vår kommer hon ut med en bok i ämnet som hon har skrivit tillsammans med teologen Leif Carlsson.

I frikyrkan under 1980- och 1990-talen var syftet med samlivsundervisningen ofta bara att få tonåringar att låta bli att ha sex. Ofta hölls den av någon ungdomsledare som både var okunnig och obekväm med situationen och de vuxna församlingsmedlemmarna fick sällan höra något om sexualitet över huvud taget.

– Få förkunnare lärde ut att du själv har ansvar för din egen kropp och din egen njutning. Budskapet var å ena sidan att sex är Guds gåva till människan, men å andra sidan sade man: gör det inte.

Leif Carlsson, teolog och lektor på högskolan i Jönköping, säger att kristendomen har en lång tradition av att förminska sexualiteten. Frikyrkans budskap runt sex och samlevnad på 1980- och 1990-talen handlade om negationer.

– Allt gick ut på vad man fick och inte fick göra. Hur långt tillät Gud att man gick? Hela tiden med inställningen att det bästa var att inte göra något alls.

Församlingarnas undervisning var en reaktion på att samhället runt omkring blev mer och mer sexualiserat.

– Många gånger fanns det större omsorg om församlingen än dess medlemmar. Man ville att församlingen skulle framstå i god dager, säger Leif Carlsson, som anser att ansvaret för misstagen vilar på förkunnarna och på församlingarna.

– Ingen ville något illa men man visste för lite. Man förstod inte vilket komplext ämne man berörde.

Hanna Möllås menar att undervisningen ofta hängdes upp på något bibelord som fick fel proportioner.

– Man fick aldrig lära sig att ta ansvar för sin kropp. Lusten är inget fel eller syndigt, men om man lär sig att hela tiden tänka negativt om sin kropp är det svårt att sedan bejaka den, säger hon.

Inte bara sexualiteten påverkades av budskapet. För många av Hanna Möllås klienter påverkades hela självbilden.

– Förkunnelsen om att det finaste var att leva i renhet och försaka sig själv för andra människor gjorde det inte lätt att älska sig själv. Det påverkade allt som hade med den egna kroppen att göra.

För Hanna Möllås kvinnliga klienter är det vanligaste problemet att de inte kan bejaka sin sexlust. Trots att de flesta är gifta är lusten förknippad med skam. Sex känns syndigt.

– Har du fått lära dig att fina flickor ska hålla på sig släpper inte den tanken bara för att du har gift dig, säger Hanna Möllås.

Männen har oftast lättare att tända sexuellt. De får i stället skuldkänslor efteråt.

– Det kan bli väldigt infekterat i en relation. Till slut vill man inte ens kramas för att det kan leda till sex. För en del par blir problemen så stora att de leder till otrohet, porrmissbruk eller skilsmässa, säger Hanna Möllås.

Tillsammans med Leif Carlsson undervisar hon om sex och religion i församlingar och på högskolan i Jönköping. De tror båda att sex tillhör äktenskapet men tycker inte att fokus i församlingarnas sexualundervisning ska ligga där.

– Gud har gett dig möjligheten att bli sexuellt upphetsad. Bara för att det infinner sig innan man har gift sig är det inte syndigt. Det som blir fel är när man helt låter sig styras av den, säger Hanna Möllås och säger att det finns hjälp att få.

– Tala med någon som är insatt i ämnet. Man kan träna tillbaka sin lust, och det första steget är att våga prata om den.