Igår åkte jag hiss med våra två pappersgubbar som vi använder i Fixa kärlekens tv-serie. Två snickare som arbetar någonstans i tidningshuset där Dagen håller till klev in, tittade på mig och mina gubbar och sa:

– Oj, nu är vi kanske för många?

Sååå skönt för mig att möta några andra som har lika lätt som jag för att leva sig in i att dessa pappersfigurer, en kvinna och en man är på riktigt.

Nu har vi använt dem flitigt i två års tid. De har fått representera olika sorters relationsproblem som våra terapeuter Hanna Möllås och Laila Dahl möter på sina mottagningar.

Paren heter förstås något annat än vad vi säger, men problemen är hämtade hur verkliga familjer.

Pappersgumman och pappersgubben har tampats med både otrohet, stress, oförmåga att kommunicera med varandra, och en allt för går vardag och de har stått pall för de mesta. Fast nu börjar de svaja lite i formen. Snart behöver de ersättas med några andra gubbar och gummor.

Eller vad tycker ni? Ska vi fortsätta presentera verkliga relationsproblem på det här sättet, eller ska vi hitta ett annat sätt? Ska gubbarna få mer liv, med ögon och munnar och kanske hattar?

Kan vi hitta någon form av tredimensionell lösning? Ska vi använda oss av levande skådisar?

Kom gärna med er input och förslag hit till info@fixakärleken.se