Jag är förlorad. I alla fall nästan. Jag har nämligen en ny passion, teologi. Det var i höstas jag började plugga, och när jag läser mina böcker blir livet större. Ibland känns det som om jag skulle vilja sväva iväg på ett intellektuellt moln tillsammans med Thomas av Aquino. Om det gick, skulle jag lära mig både hebreiska och grekiska flytande, så kittlande är min nya kunskap. Fast oroa er inte, det är ingen risk att jag svävar iväg för långt. För även om mitt huvud är så uppblåst av nya, stora tankar att det vill lyfta, sitter jag fast i andra änden med fötterna i vardagen. Just nu känns det som om jag är förankrad i gegga. Den står mig ända upp till midjan. I samma hus som jag bor nämligen en åttaåring som också har en ny passion. Hon älskar slajm. Ni vet sådan där seg gegga som man leker med.
Jag tror att det började med att den där geggan invaderade Youtube. Sedan måste den ha flutit ut ur någon skärm och in vårt kök. Nu är den överallt och lämnar gröna, gula och röda spår efter sig. Häromdagen hittade min man en slajmklump inuti sin gitarr.
Så fort vår dotter kommer hem ställer hon Ipaden på diskbänken. Sedan sätter hon näsan i skärmen och koncenterar sig. Slajmfilmerna är inte långa, det är en uppsida med det hela. Tidigare bråkade vi ständigt om skärmtid. Nu slår hon frivilligt ihop Ipaden efter två minuters instruktioner. Sedan börjar hon mixtra, helt analogt. Med burkar, vispar och ingredienser. Det är fascinerande hur konstiga saker som går åt när man tillverkar slajm. Hon konsumerar raklödder, klister, linsvätska, karamellfärg, ansiktskräm, hårgelé och potatismjöl. Sedan måste vi köpa mer klister. Det måste vi nästan jämt. Jag har börjat lägga till klister när jag köper mjölk. För detta med slajm är hela min dotters värld, och jag har bestämt mig för att intressera mig. Så att vi möts. Numera vet jag att det finns både ”Flyffy slime”, och ”Jiggly- slajm”. Och att en bra slajm ska vara ”stretchig”. Min dotters favorit går att dra ut hela två meter utan att den går av.
Då och då försöker jag få henne att intressera sig lite för min passion. Vid middagen härom kvällen började jag berätta om hur Gamla testamentet kom till. Åttaåringen gäspade och gick innan jag ens börjat. Hon skulle kolla till slajmen. Och det är okej. Det är förmodligen till och med bra. För teologin menar jag. Att den som läser om Gud samtidigt sitter fast med fötterna i gegga. För även om det är härligt med stora tankar, måste de alltid ned i verkligheten. Annars är de inget att ha.
Nu får ni ursäkta mig, men jag måste åka och köpa mera klister.
