Det finns förmodligen ingen i Sverige som kunnat undgå att på något sätt påverkas av pågående coronakris. Även om antalet smittade ännu är lågt i vårt land har spridningen av viruset fått konsekvenser i vår vardag, gällande allt från huruvida vi går till jobb eller skola, till vårt sätt att handla mat och förmodligen även till hur vi analyserar den där plötsliga nysningen lite extra närgånget.

Härom kvällen när jag skulle söva vår sexåriga dotter började hon plötsligt att gråta. ”Jag är rädd för att du och pappa ska dö i corona!” utbrast hon och hulkade medan tårarna rann nedför kinderna. En del av de starka känslorna berodde troligen på att klockan började närma sig nio på kvällen och sömntåget stod parkerat på perrongen, men rädslan hon gav uttryck för kändes allt annat än framkrystad. Detta var på riktigt.

Norges statsminister Erna Solberg är en av dem som förstått att ta barns frågor och rädsla på allvar. Under förmiddagen i dag måndag höll hon en pressträff, specifikt inriktad på barns frågor och funderingar om corona.
”Kanske känner du dig lite rädd och har många frågor? Därför tycker jag att det är bra att ha en presskonferens för barn så att vi kan svara på alla frågor”, sa Solberg på sin hemsida.

Visst är det jobbigt när barn är oroliga och blir så rädda att de gråter. Men kanske kan vi försöka se det som ett gyllene tillfälle att få öva oss i att prata om de stora frågorna tillsammans med de barn som finns i vår omgivning? Om död och liv, om oro, ohälsa och ovisshet. Men framför att allt få landa i det himmelska hoppet och den frid som övergår allt förstånd, både vuxna och barns.

Innan sömntåget avgick och jag och hennes pappa, på ett förhoppningsvis något trovärdigt sätt, lyckats lugna henne att vi förmodligen inte kommer dö i corona, fick vi be den klassiska barnabönen tillsammans. För är det något som vi enkelt kan göra, förutom att tvätta händerna extra noga, så är det att be. Både tillsammans och var för sig. Och att aldrig tysta ner barnens frågor och oro.

Gud, du som säger att vi inte behöver vara rädda. Hjälp oss att hålla dig i handen genom tider av oro. Du som vill att vi ska vara som barn, ge oss ett språk för att kunna dela de stora frågorna med barnen.