Sommarlov ska orsaka skrapsår, myggbett och kanske lite solsveda. Inte padd-nacke. Fast ibland ger jag upp vårt ständigt pågående krig hemma. Kriget mot skärmarna. Det är lätt hänt att barnen fastnar där. Sommarlovet är långt. Och jag vill att de ska uppleva allt som är sommar. På riktigt.

Det finns massor av bra saker att hämta i TV-spel och filmer. Men jag vet också att det står cyklar där ute som används betydligt mindre än vad cyklarna  användes hemma hos mig när jag var liten.

Jag vet att när min barnen tittar och spelar, har vi massor av böcker som inte blir lästa, pärlhalsband som inte får några pärlor på sig och målarböcker som aldrig blir ifyllda.

Ibland tänker jag att jag låter som en gammal gnällig tant. Som vill att allt ska va som när hon var liten.

Men sen börjar jag tänka på att det kan finnas tankar som mina barn behöver tänka, men som inte blir tänkta med en iPad i knät. Fantasier som inte blir till och idéer som inte kläcks, om de tittar för mycket. Så jag kämpar på och begränsar.

Vi har provat en del. Under våren har vi gett vår yngsta en timmes skärmtid. Det har gått okej. Men det tar ganska mycket energi och tjat att hålla ordning på den där timmen.

Så för ett tag sen hörde jag talas om en annan metod. En pappa som istället för att begränsa skärmtiden, satte upp en lista på saker som barnen först skulle göra varje dag innan de fick tillgång till skärmarna. De skulle göra läxor, sedan röra på sig en stund och sedan göra något kreativt. Sen fick de sitta framför skärmarna.

Resultatet blev att barnen ofta blev så uppslukade i någon av de tidigare punkterna att de inte hann med skärmtiden.

Jag funderar på att testa det ett tag nu.

Vad säger ni? Hur gör ni?