Följer du någon så kallad influencer på sociala medier eller på Youtube? Jag gör det inte. Åtminstone inte vad jag vet. För vad är egentligen en influencer? Är vi inte alla på sätt och vis en variant av det, med eller utan Instagramkonto eller Youtubekanal?
Jag lyssnade härom dagen på Sveriges radios eminenta program ”Plånboken” i P1. Det handlade om den enorma påverkan som namnkunniga influencers har på sina följare och ansvaret som följer på det. I programmet intervjuades personer som känt sig lurade av ”sina” influencers. Som exempel nämndes en hårborttagningsprodukt som flera följare köpt. Produkten hade rekommenderats av bland andra Marie Serneholt, Isabella Löwengrip och Alexandra Bring – influencers med hundratusentals följare, men som visade sig vara rent skräp.

Produkter som presenteras som en del i ett personligt flöde får ofta större genomslag än vanlig reklam, menade man i programmet. Exempelvis har en bild på sångerskan Marie Serneholt som rakar benen samtidigt som hon håller i sitt barn, stor dragningskraft. För vem vill inte kunna vara så smidig och effektiv?

”När man bygger upp en vänskapssfär på det sättet har man också ett ansvar att kommunicera saker som man själv tror på”, konstaterade en forskare i marknadsföring i programmet.
Det där gav mig en tankeställare. Vi har ju alla någon slags krets omkring oss, som i olika utsträckning lyssnar till det vi har att säga. Mina barn kan oväntat komma ihåg något jag slängt ur mig veckor tidigare (särskilt om det handlar om godis eller om att vi ska åka till något roligt ställe).

Ponera att vi bara kommunicerar det vi själva verkligen tror på. Med den skillnaden att vi har vår medmänniskas bästa för ögonen, inte ekonomisk vinning eller egen bekräftelse.
När vi bygger upp ett förtroende hos andra, låt oss använda det varsamt. Så blir vi fler influencers, med annan frukt som följd än ökad kommers och besvikna köpare.

Läs även: Blogg: Människan är inget varumärke!