”Våra” fjäll. Tusentals år av historia. Om de kunde prata och berätta för mig… Mina förfäder har fiskat sin fisk i den här sjön och korsat den sommar som vinter i mer än hundra år. Det är något tryggt och vackert i tanken på att de också brukade vila sina ögon på samma utsikt som jag gör nu.

I dag ligger sjön stilla och spegelblank. En fluga sätter sig på vattenytan och cirkel efter cirkel efter cirkel bildar en sol säkert två, tre meter i diameter.

Jag tänker Må jag alltid hitta tillbaka hit. Till stillheten. Friden. Jag tar ett djupt andetag och andas in att Just nu är allt okej…

Men hur ska jag ta med mig det här, nu när semestern är slut och allt tar fart igen? För om det är för dig som för mig så är ju inte vardagen direkt någon blank rofylld spegel som du kan spegla ditt bästa jag i (!), alla dagar.

Det är telefonräkningar och vattkoppor och parkeringsböter. Tvättberg och matlistor  – åsså lite fridfullt mys däremellan.

Och relationerna kanske inte heller bara är frid och fröjd och ömma möten varje dag. Redan när du vaknar och upptäcker att din älskade lämnat morgonrocken på golvet eller rakhyveln kvar på tvättstället börjar den göra sig påmind.

Den där stigande irritationen på att Det blir inte som jag vill... Läs mer