Förlåt andra – och dig själv!

Släkt och vänner

Du blir inte en bättre människa genom att gå och anklaga dig för alla dumheter du gjort.

För en tid sedan ringde en kvinna och ville bekänna en sak. Efter en föreläsning jag haft hade hon stulit ett par böcker. Nu gick hon i behandling för sitt missbruk, ville be om förlåtelse och betala böckerna. Jag förlät henne genast, ville inte ha några pengar och sa hur imponerad jag var över att hon ringde.

Makthavare har inte samma mod som kvinnan, och ber inte om förlåtelse. De gör en pudel. De blånekar tills mediedrevet blir för starkt och det är uppenbart för alla vad de gjort. Att be om förlåtelse är inte att göra en pudel. Vi erkänner att vi handlat fel, ber uppriktigt om förlåtelse, försöker ställa till rätta det vi gjort och lovar att det inte ska upprepas. Att säga förlåt är inte ett uttryck för svaghet. Det är ett bevis på styrka och personlig mognad.

Lika viktigt är att förlåta den som sårat oss. Många har missförstått vad det innebär och har därför svårt för det. Att förminska vårt lidande, säga att det inte var så farligt och gå vidare som att inget har hänt är inte att förlåta. Att förlåta innebär inte heller att vi blir vänner och börjar umgås. Vi säger ofta att man ska glömma och förlåta. Men att glömma och att förlåta är två helt olika saker. En otrohet kan man förlåta men aldrig glömma. Det vet den som varit med om det.

Att förlåta är inte något vi gör när vi inte längre känner ilska eller hat och vill hämnas. Det kanske aldrig inträffar. Att förlåta är ett viljemässigt beslut. Vi bestämmer oss för att inte längre anklaga och skuldbelägga, trots att vi har anledning att göra det. Men det är en process som kan ta tid, innan vi kan förlåta av hela hjärtat.

Ibland är det svårast att förlåta sig själv. Vi anklagar oss för det vi sagt och gjort eller det vi inte gjort. Du blir inte en bättre människa genom att gå och anklaga dig för alla dumheter du gjort.

Det blir du genom att lära av dina misstag så att du inte gör om dem. Förlåtelse är viktigt i alla relationer. Många gånger sårar vi dem djupast som vi älskar allra mest. Utan förlåtelse hade många äktenskap, inklusive mitt eget faktiskt, inte hållit och varit så lyckligt. Kanske ska du och jag börja det nya året med att försöka förlåta de som sårat oss men också oss själva. Då är det större chans att det nya året blir ett gott nytt år.

Kommentera

Logga in eller registrera dig för att delta i diskussionen
ANNONS