Syskonbråk gör ont i varje föräldrahjärta. Bitmärken och rivsår, vassa tungor och retsamma kommentarer. Hur kan de barn jag älskar så innerligt vara så elaka och hemska mot varandra?
Som förälder är det lätt att tappa modet när barnen bråkar. Vi förmanar och hotar om utebliven veckopeng, vi skäller och ställer ultimatum, men likväl fortsätter eländet.
– Sluta din pruttskalle!
– Pruttskalle kan du vara själv!
– AJ! Mamma, hon nyps!
Vi vet att ett visst mått av syskonbråk är bra. Konflikter är en naturlig del av livet och syskon har fantastiska möjligheter att bli experter på konflikthantering.
Men vad är lagom mycket bråk – och hur ska man som förälder stå ut?
Att något av barnen konsekvent blir den som utsätts är naturligtvis inte okej, där måste man som förälder gripa in. Om 18-månadersbrorsan ger sig på lillasyster i vaggan ska man självklart bryta omedelbart. Men beteendevetare Petra Krantz Lindgren som jobbat mycket med problematiken menar att föräldrar i regel behöver lära sig att bita ihop och stå ut lite längre.
– Ibland hör jag trötta föräldrar uttrycka att det enda de önskar är att barnen slutade bråka. Det önskar inte jag. Konfliktfrihet, både i familjen och i livet utanför, tror jag är en utopi. Målet för oss borde istället vara ett hem där vi löser konflikter med bibehållen respekt för allas behov, säger Petra Krantz Lindgren.
Och här börjar resan längs den smala vägen – att lyssna in varandras behov. Att försöka förstå vad som ligger bakom lillebrors attacker på storasyster. Att lyckas översätta ”ut ur mitt rum!” och ”jag har mycket finare cykel än du” till de känslor och behov som finns där under. Att helt enkelt ställa sig frågan – varför bråkar mina barn?
– Det finns inte en anledning och därför finns det inte heller en lösning. Därför kan man aldrig få någon quickfix, säger Petra Krantz Lindgren.
Vad är ditt första råd till föräldrar vars barn bråkar?
– Ta ett djupt andetag, lämna platsen och låta barnen bråka ifred. Det är genom egen erfarenhet ett barn lär sig hur det är att vara osams och hur man gör för att komma fram till en ömsesidigt accepterad lösning. Det är genom att kalla sin bror för fetto som barnet lär sig att förolämpningar sällan bidrar till att lösa konflikter, säger Petra.
Och tvärtom – varje gång föräldern griper in som medlare eller domare ger man barnen budskapet: jag tror inte att ni klarar av att lösa era egna konflikter. Resultatet blir att barnen ständigt springer till föräldrarna som angivare. ”Mamma, han kallar mig för dumskalle!” och ”Pappa, hon lånar inte ut bollen, säg till henne!”
– Ofta griper vi in alldeles för tidigt för att mota Olle i grind. Testa vad som händer om du inte går dit när barnen börjar bråka, säger Petra.
Jamen jag orkar inte höra bråket, säger den slutkörda föräldern. Orkar inte medla, orkar inte skälla, men orkar inte heller se och höra hur barnen ger sig på varandra. Vad ska jag göra då?
I stället för att stryka medhårs passar Petra bollen tillbaka till föräldern:
Vad vill du ska vara anledningen till att barnen upphör med sitt bråk?
– Det kan tyckas vara en konstig fråga. Vem som helst vet att man inte får kalla varandra för fula saker eller slåss. Det gör man bara inte. Nähä, och varför inte det, envisas jag?
Petra Krantz Lindgren ger exempel på vanliga strategier man som förälder tar till. Ofta rör det sig om hot: Sluta bråka nu innan jag blir helt vansinnig!! Ibland försöker vi med mutor: Om ni är snälla resten av dagen blir det glass ikväll. Nedsättande etiketter är också vanligt: Var inte en sådan översittare! Du är verkligen elak när du gör så där! Eller regelrätt dömande: Att dra lillasyster i håret är inte okej, du borde verkligen veta bättre!
– Varför slutar barnen bråka när de får höra att de är dumma och borde veta bättre? Svaret tror jag ligger i rädsla för straff eller utebliven belöning, i skuld och skamkänslor. Men om vikten av ömsesidig respekt, omsorg och hänsyn tror jag inte barnen lär sig något, säger Petra.
Beteendevetarens råd: Tala om för barnen vad du känner när de slåss och kallar varandra för hemska saker.
– Berätta vad som är viktigt för dig och hur du skulle önska att de löste sina konflikter. Jag tror att det är genom att vi visar oss som sårbara, ärliga människor som vi berör våra barn och vinner deras förtroende och samarbete, säger Petra.
