– Föräldrar förstår inte hur viktiga de är! Man får inte backa tillbaka förrän jobbet är klart, säger Håkan Fransson.
Psykisk ohälsa fortsätter att öka bland barn och ungdomar i Sverige. Dessutom mår tjejer sämre än killar. Kanske beror det på sexualisering och kroppsideal, skolstress och ungdomsarbetslöshet, men drogförebyggare Håkan Fransson har en annan teori: Att tjejer har sämre kontakt med sina föräldrar än vad killar i samma ålder har.
– Det här är ett spår som inte har uppmärksammats i Sverige, kanske för att det inte är politiskt korrekt att prata om behovet av kärnfamiljen, men man måste våga lyfta på alla stenar, säger Håkan.
Han är mannen bakom Öckerömetoden, ett drogförebyggande program som i dag tillämpas i flera svenska kommuner med mycket gott resultat. Varje år gör Öckerö tillsammans med sju andra kommuner en drogvane-undersökningar bland elever i årskurs 7–9.
En av frågorna handlar om huruvida ungdomarna har någon som de kan prata med om det som de tycker är viktigt och här har man gjort en intressant upptäckt. Undersökningen visar att fler killar än tjejer pratar med sina föräldrar.
– Dessutom ser vi att ungdomar som har en förtroendefull relation till sina föräldrar gör mindre normbrott. Det är mer än dubbelt så vanligt att man dricker alkohol eller röker bland de ungdomar som inte pratar med sina föräldrar om det som är viktigt, säger Håkan.
Läs också: Vi frågar tonåringar – vem pratar du med om det allra viktigaste?
Undersökningen visar också att den som pratar med sina föräldrar generellt mår bättre. Tjejerna i undersökningen uppger sig må sämre än vad killarna gör, precis så som det också ser ut i annan statistik om svensk folkhälsa bland unga. Och här blir skillnaden mellan tjejer och killar extra tydlig. Tjejer kommer snabbare i puberteten – och tjejer bryter också den nära kontakten med sina föräldrar tidigare än killarna.
– Lite förenklat skulle man kunna säga att flickor klipper de verbala och känslomässiga banden tre år tidigare än pojkarna. Enligt våra beräkningar pratar en tolvårig flicka lika mycket med sina föräldrar som en femtonårig pojke, säger Håkan.
Men räcker det inte att prata med en kompis? kanske någon tänker. Det viktigaste är väl att man pratar med någon alls? Men det är skillnad, menar Håkan Fransson. Den handlar om villkorslös kärlek, menar Håkan. Det ligger en viktig skillnad mellan vad föräldrar och kompisar kan erbjuda.
– En förälder älskar sitt barn villkorslöst medan kompisars kärlek alltid är villkorad. Du måste hela tiden vara tillräckligt cool, rolig, snygg, sexig, smart och snäll för att förtjäna kompisarnas acceptans. Om du är tråkig, har fel kläder eller är lite töntig riskerar du att slängas ut i kylan, säger Håkan.
Villkorslös kärlek är något vi alla behöver och extra viktigt är det för barn.
– Att flickor missar denna livsnödvändiga möjlighet tre år tidigare än pojkarna skulle kunna vara en mycket viktig faktor som påverkar deras försämrade psykiska hälsa, säger Håkan.
Det kallas för ”jämnårigorientering” när kompisar blir viktigast i samtal om det som är viktigt, och den kanadensiske psykoterapeuten Gordon Neufeld menar att jämnårigorientering kan vara en av de främsta orsakerna till framför allt flickors försämrade psykiska hälsa.
– Familjens roll kan inte underskattas och föräldrars abdikering är ett problem. Som jag ser det är familjen som enhet samhällets viktigaste grund, säger Håkan.
Självständighet, individualism och oberoende hyllas i samhället. Ungdomskulturen – som också sanktioneras av myndigheter, menar Håkan – uppmuntrar tidig separation. Du ska ryta och smälla i dörrar, du ska göra revolt.
Men handlar det inte på sätt och vis om en självklar och naturlig process, att en tonåring börjar frigöra sig från sina föräldrar?
– Jo självklart är det så. Men när det gäller värderingar, moral och guidning måste du finnas kvar som förälder vid sidan av ditt barn. En förtroendefull relation mellan barn och förälder kan pågå ända upp i vuxen ålder, säger Håkan.
Det handlar om att bygga förtroende och att inte pusha sina barn till självständighet för tidigt, menar Håkan. En stark anknytning till viktiga vuxna behövs inte bara de första åren i livet.
– Våga vara förälder! Du är jätteviktig i ditt barns liv, även om ditt barn inte vill prata med dig längre. Barn behöver föräldrar och kompisar, inte föräldrar som är kompisar och inte kompisar som blir föräldrar.
