Alf B Svensson. Visa

Fråga psykologen: Får jag bli arg på andras barn?

Föräldraskap Tonåringar Barnuppfostran

Jag är en mamma med flera barn i skolåldern som börjat tröttna på barnens kompisar. Visst vill man vara en glad och kul förälder, men ibland undrar jag om jag istället blivit ”kvarterets stränga mamma”. På vardagarna är det nästan alltid minst ett extra barn hemma hos oss. De tjatar på att få spela tv-spel och de stökar till utan att plocka undan. Om inte mina barn säger det först, säger kompisarna sällan ”tack för maten”. Det här gör mig trött och sur, och allt för ofta går det ut över mina egna barn när kompisarna gått hem. Visst försöker jag att tala om för kamraterna vad vi har för regler hemma hos oss, men samtidigt är jag rädd att de då inte ska vilja komma hem till oss och leka med mina barn. Hur sträng får man egentligen vara? Cissi

Alf B Svensson svarar: När jag för drygt 40 år sedan började arbeta som psykolog var det största problemet att många föräldrar hämmade och tryckte ner sina barn. I dag är ett stort problem att många föräldrar är eftergivna och inte sätter rimliga och tydliga gränser. Barn reagerar inte bara på vad vi säger utan kanske ännu mer på vårt kroppsspråk.

Om du blir irriterad på barnens kompisar för att de inte plockar undan efter sig, tackar för maten och spela tv-spel i flera timmar kan du inte dölja det. Därför tror jag det är bättre att du är rak och tydlig med vilka regler ni har hos er.

Jag tror inte alls du blir ”kvarterets stränga mamma” om du säger ifrån. Det viktigaste är hur du säger till. Att du gör det på ett bestämt och tydligt men också vänligt och positivt sätt.

”Här hos oss får man plocka undan efter sig”. ”Jag blir glad om ni säger tack för maten”. Och att du sedan också ger dem beröm. ”Vad fint ni plockade undan efter er”. ”Vilka artiga kompisar ni är”.

När det gäller tv-spelandet tycker jag att du ska ange en maxtid. Då blir det inte lika mycket diskussioner varje gång. Både dina barn och kompisarna vet vad som gäller hemma. Kanske kan du också använda din kreativitet och konkurrera ut tv-spelen genom att hitta på något med barnen?

Jag har själv många gånger blivit förvånad över hur roligt barn tycker det är att spela gamla sällskapsspel som Uno och Alfapet med oss vuxna. Då kanske du i stället blir kvarterets roligaste mamma?

Kanske ska du ta risken att vissa barn slutar komma om du säger ifrån. Det kan göra att de kompisar som fortsätter komma är de som har värderingar och attityder som stämmer med era egna. Kompisarnas värderingar spelar stor roll för hur våra barn utvecklas.

Men vad gör man om man har en fest och kompisarnas föräldrar också är med? Då är det betydligt svårare att säga ifrån.

Jag tror ändå det är bra att du vänligt och bestämt säger ifrån. De flesta föräldrar tycker du gör rätt men vill och vågar kanske inte ta en konflikt med sina barn när andra föräldrar är närvarande. Säger du inte ifrån blir kanske följden att ni inte bjuder hem dem mer och det kanske är synd.

Kommentera

Logga in eller registrera dig för att delta i diskussionen
ANNONS