Vi gick på färgsprakande krogshow med extra allt förra veckan. Frontfiguren i succépopbandet The Ark – Ola Salo – bjöd på hit efter hit från 00-talets glamrockiga ymnighetshorn. ”It takes a fool to remain saine”, ”Clamour for Glamour” och ”The worrying kind” för att nämna några av de mest välspelade låtarna.
De flesta vet även vid det här laget att den begåvade sångaren är prästson från småländska Rottne. Och för den som ännu inte hört det, berättar han det gärna. Så även i den aktuella showen.
En av de stora hitsen är ”Breaking up with God” där Ola Salo ”gör slut” med sin uppväxt inom kyrkan. Under framförandet stod sångaren i en predikostolsliknande upphöjning med bakgrund av sakrala kyrkofönster i starka färger. I mellansnacket som föregick låten bredde han ut historien om hur han blev besviken på kyrkan, att det var alltför svartvitt och trångt. Här fritt återgivet:
”Religionen hade inte plats för mig. Den mystik och inspiration som jag förknippade med kristen tro lyste helt med sin frånvaro på söndagarnas gudstjänster. Ett möte med Gud ska väl vara lovsång och halleluja! Men här var det istället sömnigt och stelt. Jag längtade efter att få vara bland de utstötta, de som inte passar in, hellre än att vara kvar i kyrkan.”
Medan konfettibomberna smälls av en efter en och de paljettprydda dansarna bjuder på det ena fartfyllda numret efter det andra är det något som skaver i mig. För vilken bild av kyrkan och av Gud har egentligen förmedlats här? Den som Ola Salo beskriver, den som fanns bland de utstötta och de som inte passade in, var ju ingen mindre än kristendomens grundare själv: Jesus. En person som även The Ark-sångaren gestaltat under åtskilliga föreställningar av musikalen ”Jesus Christ Superstar”.
Förhoppningsvis får han någon gång chans att lära känna den verklige Jesus. Jag är nämligen rätt säker på att de skulle gilla varandra. Den gode Salo må ha gjort slut med Gud, men jag är tveksam till att Gud gjort slut med honom.
