Vi män lever i genomsnitt tills vi är 80.5 år. Innan har jag tänkt att då lever jag i alla fall så länge. Men sedan har jag räknat lite till på det där, och insett att jag har tänkt helt fel. För vad är det som säger att jag ska höra till de lyckliga som får leva länge? Om fem år har hälften av alla män i min ålder dött och jag är kanske en av dem. Att jag nu fått reda på att jag har cancer lär ju inte heller förlänga mitt liv. Även om jag gått igenom en lyckad behandling och prognosen ser god ut har den senaste tidens händelser och insikter i mitt liv skapat en ny skärpa.

En sak som har hänt är att jag blivit mer vaken över att prioritera rätt i livet. Jag vill slippa att vakna upp när det är för sent. Många av oss är ju så upptagna av att klättra upp för stegen som vi tror leder till lycka och framgång att det är först när det är för sent som vi upptäcker att vi lutat stegen mot fel vägg.

Många gör en bucket-list, en lista över allt de vill göra och uppleva innan de dör. Man ska åka på safari i Afrika, bestiga Kebnekaise eller skriva en bok. Jag har inte gjort någon bucket- list och tänker inte göra det heller. Jag tror i stället att jag kommer leva ungefär som förut, men vara mer tacksam och glädja mig mer över allt positivt jag har fått uppleva i mitt liv, och fortfarande får vara med om.

Jag har alltid tyckt att min fru och mina barn är det finaste och bästa jag har. Nu värdesätter jag dem ännu mer. Jag gläder mig mer över allt vackert. Över morgonsolen som glittrar i sjön när jag vaknar. Över de varma leenden jag varje dag får från min fru. Jag känner också en stor glädje när jag lyckats hjälpa ett par med kris i äktenskapet.

Vi jämför oss ofta med andra och beundrar dem som är mer begåvade och framgångsrika. När jag faller för den frestelsen, tänker jag nu på liknelsen om talenterna. Gud bryr sig inte om hur begåvad jag är, om jag fått fem, två eller bara en talent. Han struntar i om det är många eller få som läser mina böcker och krönikor eller kommer på mina seminarier.

Jag tror att Gud är mer intresserad av min drivkraft. Gör jag det jag gör av kärlek tror jag att han vill veta. Det är viktigare än av hur jag lyckas. Jag tror också att Gud är intresserad av om jag är trogen i det lilla. Jag tror att han tycker om när jag fortsätter att använda de gåvor Han gett och går in genom de dörrar Han öppnar. Trots att jag ibland tycker att jag är för gammal och passerat bäst före datum.