Ännu en OECD-rapport visar att pojkarna fortsätter att vara skolans stora förlorare. De har sämre betyg än flickor i alla ämnen utom idrott. Klyftan mellan pojkar och flickor ökar mer i vårt land än i andra länder. 60 000 fler flickor än pojkar läser vidare vid universitet och högskola. Männen är de stora förlorarna vid alla separationer där det i nästan sju fall av tio är kvinnan som lämnar mannen. Kvinnorna klarar också singellivet mycket bättre eftersom de har ett större socialt närverk. Nio av tio som döms för våldsbrott är män.
Detta sker i ett land som betraktas som det mest jämställda i världen. Ett land där alla lärare och förskollärare under många år haft ett tydligt politiskt uppdrag att ifrågasätta och motverka de traditionella könsrollerna. Skolan ska ge alla oavsett kön och social bakgrund en likvärdig utbildning. Något som verkligen inte är fallet. Varför?
En förklaring är att så många gått på den feministiska myten att könet bara är en social konstruktion. Att alla skillnader mellan pojkar och flickors beteende beror på den fostran de fått. De enda biologiska skillnaderna finns nedanför halsen. Om vi därför behandlar pojkar och flickor lika, undviker att använda begreppen pojkar och flickor, ger dem könsneutrala namn, kläder och leksaker så försvinner de traditionella könsrollerna. Trodde man.
Pojkar och flickor är olika. Skolverket konstaterar i en rapport att flickor är överlägsna pojkar både när det gäller både allmän mognad, förmågan att koncentrera sig, reglera sina känslor och att ha självdisciplin. Flickornas hjärna är störst i 10–11 års ålder medan pojkarnas först när de är 14–15 år.
Flickor har fler förbindelser mellan vänster och höger hjärnhalva. Pojkar har betydligt mer av hormonet testosteron, vilket är en förklaring till att de ställer till med mer bråk och stök i skolan.
Ska vi ge flickor och pojkar lika stora chanser att lyckas både i skolan och i livet och inte hämmas av sitt biologiska kön och stereotypa könsroller måste vi behandla dem olika. Men inte på det traditionella sättet där pojkar ska vara tuffa och flickor tysta, söta och snälla.
Vi måste ställa större krav på pojkarna att satsa på skolan. Vi måste lära dem att bli bättre på att skapa goda relationer och att hantera konflikter utan att slåss. Vi behöver stärka flickornas självkänsla mer än pojkarnas. Få dem att ställa mindre krav på sig själva.
I genusdebatten har vi varit både enögda och blåögda. Vi har fokuserat på att det finns få kvinnor i ledningsgrupper och bolagsstyrelser, men blundat för det mycket större samhällsproblemet. Att många pojkar riskerar att få leva sitt liv som lågutbildade, arbetslösa, frånskilda män om vi inte börjar behandla pojkar och flickor olika.
