Det går nästan inte en dag utan att vi talar om våra mänskliga rättigheter. Men sällan eller aldrig säger någon att vi också har skyldigheter. Kanske för att vi bara har en FN-konvention om våra mänskliga rättigheter men ingen om våra skyldigheter.
Håller vi på att skapa en värld där vi och våra barn tror att vi bara har rättigheter men inga skyldigheter? Det bekymrar mig.
John F Kennedy, en av USA:s tidigare presidenter, sa så utmanade: ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig. Fråga vad du kan göra för ditt land.”
Jag vill utmana mig, men också dig. Fråga inte vad ditt land, din kommun, din församling, din familj och dina vänner kan göra för dig. Fråga vad du kan göra för dem.
Sluta klaga på alla politiker – engagera dig politiskt. Klaga inte på ungdomar som vandaliserar och förstör – ställ upp som kontaktperson eller familjehem. Klaga inte på att gemenskapen i kyrkan är dålig, att gudstjänsterna är tråkiga. Fråga dig vad du kan göra åt det.
Klaga inte över att dina vänner inte hör av sig – tänk efter vad du kan göra för dem. Kräv inte att din partner ska tillfredställa alla dina behov. Fråga dig vad du kan göra för att tillfredställa hans eller hennes.
I början av vårt äktenskap var jag mån om att det skulle vara jämställt och rättvist. Därför började jag räkna poäng och tänkte inte ge mer än jag fick tillbaka. Jag överskattade givetvis det jag gav och såg inte allt min fru gjorde för mig. Sen insåg jag också att älska är att ibland ge mer än man just då får tillbaka.
Prata gärna med dina barn om barns rättigheter. Men lär dem att de också har skyldigheter. I en familj ställer alla oavsett ålder upp för varandra och hjälper till.
Som psykolog har jag mött många barn som alltid fått stå i centrum och fått allt de pekat på, men inte lärt sig att ställa upp för andra.
När jag frågat lärare hur sådana barn blir är det vanligaste svaret – odrägliga. De är krävande, ska alltid ha hjälp före alla andra. De tänker inte på andra.
Ska vi skapa en bättre värld och själva som bonus få ett meningsfullt liv kan vi inte bara tänka på oss själva. Vi ska i stället satsa oss själva. Med våra gåvor och talanger ska vi försöka skapa en lite bättre värld på den plats där vi bor.
Om vi bara fokuserar på våra rättigheter får vi en värld full av krävande, självupptagna egoister som aldrig är nöjda och tacksamma. En sådan värld vill jag inte att mina barnbarn ska växa upp i.
