Ibland tittar jag på de första uttagningarna till Idol. Där kan man se ungdomar som inte alls kan sjunga. När juryn påpekar det, blir de arga och ifrågasätter deras musikaliska kompetens och säger att de visst kan sjunga. Det saknar inte bara sångröst. De saknar också självinsikt.

Vi pratar ofta om hur viktigt det är med en bra självkänsla. Ska vi få ett gott liv, vara lätta att jobba, umgås och leva med måste vi också ha självinsikt. Vi måste vara medvetna om våra styrkor och svagheter. Vi måste också inse hur vårt beteende uppfattas av andra och hur det påverkar dem. Utan självinsikt hamnar vi lätt i konflikter. Men då är det aldrig vårt fel.

Jag träffar ofta människor som tycks sakna självinsikt. Jag tänker på de som man inte kan ha en dialog med. De pratar själva hela tiden och gör det på både ut- och inandningen. Munnen går som en symaskinsnål. De är inte intresserade av andra och kan inte lyssna. Det är ingen ide att försöka avbryta dem, för de har ingen stoppknapp.

Sedan finns det de som bara skryter och framhåller sig själva. Man får höra hur lyckade de är på jobbet och hemma. De verkar vara helt omedvetna om att de får den som lyssnar att känna sig färglös, trist och tråkig.

Ska våra barn lyckas i livet behöver vi uppmuntra dem och stärka deras självkänsla. Lika viktigt är det att vi också ger dem konstruktiv kritik. Annars kan de få en orealistisk, idealiserad och uppblåst självbild. De får svårt att ta kritik. Inte bara från Idoljuryn utan förmodligen också på jobbet och hemma.

För att chefer som går på utbildning i ledarskap ska få självinsikt får de i hemläxa att ta reda på hur deras medarbetare uppfattar dem. Har man en familj behöver man inte gå på kurs för att få en bättre självinsikt. Det får vi helt gratis och utan att vi ber om det.

När mina barn var i tonåren undrade de ibland om det har brunnit i huvudet på mig. Något jag själv inte hade märkt. När min fru i början av vårt äktenskap påpekade mina fel, drog jag upp det jag irriterade mig på hos henne. Jag gjorde precis det Jesus varnade för. Jag såg flisan i hennes öga men inte bjälken i mitt eget. Jag hade ingen självinsikt.

Det tog några år innan jag insåg att hon hade rätt. Jag hade också sidor som jag inte var medveten om. Trots att jag som psykolog borde ha en viss självinsikt.

Sedan tog det ytterligare några år innan jag upptäckte att jag har allt att vinna och inget att förlora på att börja jobba med mina dåliga sidor. Det finns en del kvar att göra. Så det håller jag fortfarande på med.