Måste man verkligen ha ”the big talk” med sina barn och hur gör man då? Många föräldrar vill prata öppet med sina tonåringar om kärlek, sexualitet och nyupptäckta känslor, men är samtidigt rädda att säga fel saker.
Terapeuten och sexologen Hanna Möllås menar att grunden för en god dialog om sexualitet läggs redan när barnen är små.
– Om vi ser till att tidigt prata med barnen om allt, blir det lättare att hålla det goda samtalet när de är tonåringar och saker och ting blir mer känsligt.
Mycket av det goda som en normalt fungerande förälder förmedlar till sina barn från att de är små, är också sådant som bidrar till att de har en chans till god sexualitet. När man visar sina barn kärlek och talar om för dem att man är stolt över dem bidrar man till att de som äldre kan känna sig stolta över sina egna kroppar. Att vara stolt över sig själv och sina känslor är viktigt för att få en sund inställning till sex.
Är det läge att prata med en tonåring som skaffar flick- eller pojkvän och är borta mycket om kvällarna?
– Om man som förälder tycker det är en viktig del av livet, vilket det ju är, då är det ju konstigt om det inte är ett område där man pratar med sin tonåring. Däremot behöver man inte krysta fram saker som måste sägas, utan det är viktigare att man visar att man som förälder är beredd att prata om de här frågorna.
Hanna möter många vuxna som själva känner sig missnöjda med den sexualundervisning de fick av sina föräldrar och i kyrkan. Många menar att kyrkan bidragit till att allt kring sex har känts förbjudet. Visst är det tokigt om det varit så, men även om det är lätt att klaga på tidigare generationer ska man komma ihåg att de ofta gjorde som de gjorde av kärlek.
Och det kan också finnas en risk när de som är tonårsföräldrar i dag vill göra tvärtom:
– Det är då väldigt lätt att hamna i det andra diket, att man tänker att nu ska jag minsann ge mina barn något annat. Och så slår pendeln över igen till nästa generation. Jag tror att det är viktigare att fokusera på att man ska skicka med sina barn något positivt. Så mycket gott man kan.
För att ge sina barn ett positivt och sunt förhållningssätt till sex tror Hanna att man måste bejaka de faser som tonåringen går igenom. Hon poängterar vikten av att låta tonåringen få vara tonåring i en tid när kroppen och känslorna exploderar.
Ett sätt att göra det är att tala om känslor som något som är bra. Att berätta att känslor är viktiga, men också lära sina barn att det kan vara skillnad mellan att känna och att göra.
– Man behöver inte alltid göra det man känner. Det vore ju groteskt om man var tvungen att testa allt i handling som man tänkte. Tonårstiden är i stället en tid när man får låtsas att man är förälskad i vem som helst, eller drömma och fantisera om idrottsstjärnor eller popidoler.
Men ska man då uppmuntra ”tonårskärlek” som förälder?
– Jag tror inte att det går att stoppa, utan det är en del av utvecklingen, att faktiskt få tänka och fantisera och drömma. Som förälder ska man våga tala om ansvaret. Att det jag gör med mitt liv och min kropp, det är mitt eget ansvar.
I kyrkans värld har den rådande ordningen allt som oftast varit att man först blir ihop, sedan förlovar man sig en tid senare, för att slutligen gifta sig. En populär och vanlig bild om det positiva med att vänta med sex är liknelsen om äpplet. Att man som människa är ett äpple, men att man till slut blir ett äppelskrutt om man ger sig själv sexuellt för tidigt och till för många. Hanna har en annan liknelse.
– Jag hörde någon säga att sexualiteten är som en eld. Den kan ge värme och den kan ge näring, den kan ge trygghet och hjälpa oss att överleva, men den kan också starta en skogsbrand. Det kan bli så pass jobbigt att man känner att ”jag har inte kontroll över det här”. Så jag tycker att det är en bra och talande bild.
– Sexualiteten kan vara stark och fin och bra, men den kan också kännas svår och okontrollerbar och destruktiv i vissa sammanhang. Det är någonting skört och viktigt som vi behöver vara rädda om, men inte rädda för, säger Hanna Möllås.
