Här kommer en bekännelse: Jag har den här säsongen tittat på vartenda avsnitt av dejtingsåpan ”The Bachelor”. Bland allt som finns på tv har jag valt ut detta program värdigt två av mina timmar varje vecka.

Och jag skäms lite. För programidén är usel: En kille ska dejta 26 tjejer samtidigt. Han hånglar med nästan alla och väcker falska förhoppningar om verklig kärlek. Det är mycket drama.

Ibland rättfärdigar jag mitt tittande med att programmet är intressant rent sociologiskt. Vad händer när 26 tjejer som vill ha samma kille ska samsas i ett hus? Och hur är det möjligt att dejta på löpande band som den den 33-årige polisen David Möller från Göteborg gör? Dessutom framför kameror.

Det kanske inte är så konstigt att dejterna blir rätt stela, mer som förhör än naturliga samtal. Men en sak har förvånat mig: hur självupptagna de som dejtar är.

Typkonversation från programmet:

Tjejen: Jag har så många frågor om dig, så mycket jag vill veta.

Bachelor: Kul! Fråga nåt.

Tjejen: Ja, men till exempel, vad tycker du om mig?

Av alla frågor man kan ställa till en person man är nyfiken på är det mer regel än undantag att tjejerna är mest intresserade av att veta vad the Bachelor tänker om dem, på samma sätt som David Möller så fort han får chansen frågar: ”Varför ville du dejta just mig?”

Är inte det lite lustigt?

Kanske säger det också något om vårt samtidsklimat. Att vi blivit självmedvetna individualister som hela tiden vill pejla av vad omgivningen tycker och tänker om oss i stället för att fokusera på människan vi möter.

Med den inställningen är det inte så konstigt att det inte blir någon kärlek som består.

Läs mer: Dejting-tv rubbar vår syn på kärlek