Vänliga främlingar

Blogg Vänner och relationer Ensamhet Hitta nya vänner

Det finns människor jag har en återkommande relation till. Folk som jag pratar med oftare än några av mina närmsta vänner. Ändå vet jag inte deras namn.

I den lite bortglömda västra tunnelbaneuppgången till Vällingby t-bana arbetar en man som driver en liten livsmedelsbutik. Jag går förbi där dagligen och varje gång displayen visar att det dröjer några minuter till nästa avgång så smiter jag in. Jag köper en kaffe i pappmugg eller en energidryck och vi växlar några ord.

Genom åren har jag lärt mig att han är syrisk ortodox, bor i andra änden av Stockholm och har barn som spelar fotboll på helgerna.
För ett par veckor sedan redogjorde han för det ortodoxa påskfirandet som ligger en vecka senare än den påsk som står utsatt i vår svenska almanacka. Och när jag den här veckan önskade honom glad påsk i efterskott sken han upp och fortsatte att berätta innan slamret utanför avslöjade att tåget var på väg in på perrongen.

Ett annat sådant återkommande möte har varit på gymmet. Jag tränar sent på kvällen efter att barnen lagt sig och gör repetitionerna snabbt och fokuserat för att inte missa den efterföljande belöningen. Bastun. I gymmets lilla bastu återfinns vid den här tiden ungefär samma personer. Allt vet att anläggningen ska stänga om bara minuter, men likt ett ”chicken race” mot stupet sitter vi kvar i tystnaden. Minut efter minut. På onsdagar är det Melissa som stänger träningsanläggningen. Hon är sträng och släcker ner så fort klockan passerat 22.00. Då blir det plötsligt febril aktivitet i omklädningsrummet.

De senaste månaderna har jag börjat samtala allt oftare med en av männen. Han brukar ha med sig en liten oljeflaska med ljuvlig eukalyptusdoft som han droppar i vattnet som kastas på stenarna. Han kommer från Iran, men har jobbat många år i London och pratar en klingande brittisk engelska. Vi brukar prata om fotboll, jobb och det svenska klimatet. Fortfarande vet jag inte hans namn.

Jag har insett att jag uppskattar de här små spontana mötena. Det är något med vänligheten i samtalet som uppstår mellan främlingar som ändå inte är främlingar.

Prästen och konstnären Natanael Beskow har en fantastisk beskrivning av vänlighet. ”Vänlighet är kärlekens småmynt, att användas i de dagliga utgifterna”. Just så tror jag att det är. Det finns något kärleksfullt och omtänksamt i de här mötena. Vi önskar varandra trevlig dag eller trevlig kväll och skiljs åt. Några gånger har jag kommit på mig själv med att be om välsignelse för de här främmande personerna.

Vem vet – nästa gång vågar jag kanske till och med vågar fråga om namnet.

Läs mer: Min kontaktlista suger

Kommentera

Logga in eller registrera dig för att delta i diskussionen
ANNONS