Linköping. – Tänk på ett minne som ni delar, där ni stärktes i er relation. Försök sedan förmedla den känslan i hur ni rör vid varandra.
Gunilla Gustavsson torkar bort en tår. Pojkvännen Johan Larsson kramar om henne extra ömt. Bredvid står Zandra Erikshed och fångar ögonblicket på bild.
Vi befinner oss utanför Babettes Kafferi i Linköping där paret Johan och Gunilla ska få vara med om en annorlunda parfotografering. Sedan i oktober är Zandra Erikshed certifierad i en relationsbaserad fototeknik och nu vill hon använda sin talang för att stärka relationer. Att hitta tekniken var som att komma hem.
– Jag hade varit frilansfotograf i några år, men kände mig frustrerad. Jag kunde ta fina bilder, men ville att det skulle handla om något mer, att jag skulle kunna ge människor något utöver själva fotografierna.
Det var genom en fotokurs som Zandra fick höra om interaktionstekniken Moment Design, framtagen av kanadensaren Jesh de Rox. Tekniken ”blandar den visuella estetiken i porträttfotografi med autenticiteten hos fotojournalistik”.
– Det där är ju jag, säger Zandra och räcker upp handen. Om jag inte blivit journalist och fotograf hade jag nog blivit psykolog. När jag hittade Moment Design kändes det som att jag skulle explodera – det var en enorm känsla av glädje och frid.
– Som barn ville jag åka till Afrika för att bidra med något, men nu kände jag: Det är det här jag kan göra för världen. Jag är bra på att möta människor. Jag kan fotografera. Jag upplever hur Gud har fört mig hit.
Tiden innan Zandra gick kursen hade varit tuff. Efter att ha fött två barn tätt inpå varandra drabbades Zandra av utmattningssyndrom. Utifrån den blev det desto viktigare att hitta energikällor i vardagen och fokusera på det hon älskar.
Och visst älskar Zandra att föreviga kärlek på bild. Hennes passion är uppenbar; hon pratar livfullt, gestikulerar för att förstärka ord och är mån om att förklara på bästa sätt. Hon berättar att den relationsbaserade fototekniken inte främst handlar om vackra bilder, utan om att fira kärleken. Paret som fotas delar en upplevelse – en annorlunda dejt – och fotografens jobb är att, genom uppdrag och frågor, skapa utrymme för dem att förmedla sina känslor till varandra.
Läs också: Vilket är ditt kärleksspråk? Gör testet!
– En del människor är måna om att bli fotade ur en särskild vinkel och att håret ska ligga rätt. Men ett bra porträtt handlar inte om hur man ser ut, utan om hur man mår. Om jag som fotograf kan hjälpa paren att känna sig trygga och bara ha ögon för varandra, då har jag lyckats. Då blir även bilderna bra.
Gunilla och Johan som fotas i dag lärde känna varandra för fyra år sedan genom en kurs på jobbet och nästa sommar stundar bröllop. Det slår gnistor från start och innan Zandra hinner ge några instruktioner skrattar de, kramas och viskar ömma ord i varandras öron. Så är det inte alltid.
– Ibland är det kvinnan som bokat fotograferingen och tagit del av informationen jag skickat medan mannen inte gjort det, känner sig obekväm och bara vill få det överstökat. Då ser man hur besviken kvinnan blir. I sådana lägen gör vi en enklare variant av fotograferingen.
– Det har också hänt att jag omedvetet ställt frågor som rivit upp sår. Det är väldigt viktigt att jag som fotograf är lyhörd.
Läs också: Psykologen: Män, engagera er i förhållandet när det är som allra tuffast!
Den första övningen som Zandra brukar använda sig av, och som även Johan och Gunilla får prova är att på en given signal ropa en färg. Både Johan och Gunilla ropar ”röd” exakt samtidigt och brister ut i skratt.
– Människor kommer inte att känna sig så trygga att de vågar gråta med dig, om ni inte först har skrattat tillsammans, berättar Zandra. Det kan verka som en löjlig övning, men den funkar varje gång. Bara det att skrika ihop är skrattframkallande.
Även om många blir rörda under fotograferingen är tårarna inget självändamål.
– Jag försöker aldrig frammana något som inte kommer av sig själv. Känslorna kan vara lika starka ändå och äkthet är själva grunden i tekniken.
Under fotograferingen med Gunilla och Johan ryms många känslor, både skratt, gråt och allvar. En övning går ut på att de, likt politiker, ger ”vallöften” till varandra inför det kommande året. En annan att försöka få den andra att rodna genom att viska i örat. Fotograferingen avslutas med att Gunilla får läsa ett kärleksbrev som Johan skrivit till henne. Som utomstående känns det nästan för intimt för att få ta del av. Men också vackert.
Intimiteten är en viktig komponent i hela processen. Zandra skapar starka band till paren hon fotar och när bilderna är färdigredigerade åker hon hem till dem för fotovisning.
– Det brukar bli mycket ”ah, oh, det är vi!” För mig är det en boost att jag kan ge paren detta. Det är mer regel än undantag att de börjar gråta. I alla fall kvinnorna.
Kan du hålla dig?
– Nej, jag är jätteblödig. Och när man delar fotostunden blir man som vänner.
Bland alla par som Zandra fotat är det några som sticker ut.
– Ett par sa att de under fotograferingen fick upp ögonen för vilken gåva de är för varandra. Efteråt var de helt tagna och var tvungna att ta en paus för att landa. I sådana stunder känner jag ”det här är inte jag, jag har inte gjort så mycket, det är Gud som öppnar dörrar inom dem.”
– Min ambition är alltid att paren ska komma bortom vardagen för att bli påminda om varför de valt varandra. Jag vill vaska fram guldet ur den gråa vardagen och hjälpa paren att se på varandra med förväntan och förundran.
Zandra vet hur slitsamt småbarnslivet är och ömmar särskilt för föräldrar.
– Många har fina bilder från när de gifte sig, men sedan kommer vardagslogistiken emellan. När jag gör familjefotograferingar är jag mån om att ha tid avsatt bara för föräldrarna.
– Det finns också forskning som visar att barn som växer upp omgivna av bilder där familjen är samlad och glad, blir tryggare. Det blir som ett visuellt stöd som visar att barnet är en del av enhet och hör samman med människor som älskar henne eller honom.
En fotografering med Zandra tar ungefär en timme, men bilderna som den resulterar i blir bestående påminnelser om den kärleksfulla upplevelsen som paret eller familjen delat tillsammans. Som för Gunilla och Johan.
– Jag tycker att Gunilla är den vackraste kvinnan på jorden. Nu kan jag visa det för hela världen, säger Johan och ger sin flickvän ännu en kärleksfull blick.
Läs också: Parterapeut Micke Gunnardo: Separera inte som första alternativ!
