Sverige är det mest sekulariserade landet i hela världen. I inget annat land är religionen så utrotningshotad. Ängsliga rektorer klipper och klistrar i kända julsånger av rädsla för att barnen ska tänka mer på julens huvudperson än på tomten och Kalle Anka. De flesta politiker tycker att frågan om de tror på Gud är alltför privat och undviker att svara. Så är det ofta också kyrkan. Vid kyrkkaffet pratar vi om allt annat utom hur vi påverkats av gudstjänsten vi just varit på.
Enligt undersökningen World values survey tycker 83 procent av föräldrarna i Egypten att det är viktigt att barnen får en personlig tro. I USA tycker 43 procent att det är viktigt, men i Sverige bara 4 procent.
Hälften av alla kristna föräldrar i England pratar aldrig med sina barn om Gud. Så är det nog också här.
När jag frågade en pastor svarade han att det aldrig har hänt att föräldrar velat ha hjälp för att andaktslivet i familjen inte fungerar. Medan många velat ha hjälp för att sexlivet inte fungerar. Trots att han är pastor och inte sexrådgivare.
Jag har varit hyfsat bra på att ge våra barn tid, kärlek och gränser. Men jag har varit dålig på att prata om Gud och den andliga biten. Fick jag leva om mitt liv skulle jag satsa mer på det.
I den engelska undersökningen sa var fjärde förälder att de inte tyckte det var deras uppgift att påverka och vägleda sina barn. Barnen skulle själva välja livsväg. De var också rädda för att barnen fick lägre status och färre kompisar. De trodde inte heller att de kunde svara på barnens frågor.
Vi måste inte vara fotbollsproffs för att få våra barn intresserade av fotboll. Vi måste inte ha läst teologi och ha svar på alla frågor för att kunna vägleda våra barn. Det kan vara till och med vara en fördel.
En tonårstjej berättade för mig att det var så befriande när hon pratade med sin pappa om sina tvivel. Han som nu var trygg i sin tro hade tvivlat på precis samma saker när han var i hennes ålder.
En av barns rättigheter enligt FN:s barnkonvention är rätten till en andlig utveckling. En rättighet som de flesta föräldrar i Sverige inte känner till eller bryr sig om. Strunta inte i FN:s barnkonvention. Ta ditt föräldraansvar.
Prata med dina barn om Gud, vad du eventuellt tror på och vilka värderingar du har. Då får de möjlighet att själva ta ställning till hur de ska leva och vad de ska tro.
Visst finns risken att barn som tror på Gud får lägre status och färre kompisar. Men jag tycker det är viktigare att barn får möjlighet att finna en personlig tro och vågar gå sin egen väg än att de har hög status och många kompisar.
