Efter tre säsonger av ”Tro, hopp och kärlek”, SVT:s hyllade dejtingprogram för präster och pastorer, är det bara två par som har gått hela vägen till altaret.

David och Anna-Klara Castor medverkade i den allra första säsongen 2015 och trots en åldersskillnad på 14 år var kemin uppenbar. Innan programmet hade David inte vågat hoppas på att det offentliga dejtandet skulle leda till verklig kärlek, utan såg sin medverkan främst som ett sätt att få berätta om sin tro för miljonpublik.

Men så stod hon där. Anna-Klara Gustafsson, beteendevetaren från Fiskebäck. Hon som från första stund var enkel att samtala med. David och hon delade både tron och grundläggande värderingar. Allt kändes rätt och de blev ett par.

Snart upptäckte de också fler gemensamma intressen. Båda delade en passion för ungdomar. Mitt under ett nyårsläger för unga tog David därför chansen att fråga Anna-Klara om hon ville dela resten av livet med honom. Både hon och tonåringarna jublade.

– Vi blev tillsammans med utgångspunkten att vi skulle gifta oss, så vi var inställda på förlovning. Det var naturligt för oss att ta nästa steg, men att det skulle ske just där och då var en total överraskning för mig, berättar Anna-Klara.

Läs mer: Pastorn Josef Barkenbom dejtade i tv för att få prata om Jesus

På årsdagen av sitt första möte i ”Tro, hopp och kärlek” stod sedan bröllop. Nästan 300 gäster bevittnade när de sa sitt ja till varandra i Röke kyrka i Skåne.

Många av bröllopsgästerna hade under flera år bett för David och Anna-Klara.

–  Vi känner att vi blivit burna av förbön. När vi var singlar bad många att vi skulle hitta någon. När vi sedan var med i programmet, gifte oss och väntade barn fortsatte de att be. Därför kändes det fint att vår son fick heta Silas, säger Anna-Klara.

Silas som betyder just ”bedd för”.

Men det var även andra aspekter som spelade in när paret skulle namnge sin förstfödde. Att det skulle vara ett bibliskt namn var självklart för båda.

–  Vi ville ta ett namn efter någon som fått betyda något för Guds rike. Det blir en markering för vad vi önskar för Silas liv, förklarar David.

Davids förstahandsval var egentligen Oved, efter kung Davids farfar, men där gick gränsen för Anna-Klara. Silas var de båda överens om.

Men egentligen hade Anna-Klara inte haft någon stark längtan att bli mamma. Inte förrän hon träffade David.

–  Jag kände att jag ville bli mamma till hans barn.

–  Och eftersom vi är lite äldre kändes det självklart att försöka få barn snabbt efter att vi gift oss, lägger hon till. Om vi hade varit yngre hade vi nog väntat, men nu kändes det viktigt att David skulle vara en någorlunda fräsch pappa, säger hon.

Silas föddes den 7 december 2017.

–  Vi fick nog gå på många ultraljud eftersom Anna-Klara är diabetiker, så vi kände att vi hade koll på den lilla krabaten där inne. Ändå blev det något helt annat när han föddes. Från att ha varit sådan tydlig del av Anna-Klara, var han plötsligt en helt egen människa, berättar David.

Både han och Anna-Klara beskriver den förundran de kände när Silas föddes. Och hur glada de sedan blev över att vänner och bekanta så tydligt delade deras glädje. Till och med några från tv-inspelningen hörde av sig.

– De andra tjejerna som David dejtade under ”Tro, hopp och kärlek” var bland de första som uppvaktade oss när Silas föddes. De skickade en gemensam hälsning och presenter. Vi blev så glada! Sedan har vi kontakt på Facebook med några i filmteamet som också skickar hälsningar, berättar Anna-Klara.

Vad har varit de största utmaningarna med att bli föräldrar?

Anna-Klara och David tänker en stund. Sedan säger Anna-Klara:

–  Det är nog att få Silas att ligga still på skötbordet och undvika att få avföring över hela mig.

David skrattar igenkännande. Det är inte lätt att ha en livlig liten kille som helst av allt vill röra på sig.

–  Annars upplever jag inte utmaningar på det sättet, säger David. Jag är väldigt mycket här och nu. Jag varken oroar mig eller ältar.

–  Där har David lärt mig jättemycket. Jag har fått öva mig i att ta saker som de kommer. Men det är klart, när jag skulle börja arbeta och David gick på babysim tänkte jag ändå: Har han med sig allt han behöver? Sedan fick jag lugna mig med tanken att han är Silas pappa och han vill Silas bästa. Varför skulle inte han kunna något lika bra som jag?

Anna-Klara och David har precis som alla par fått upptäcka att de har olika sätt att kommunicera. När ett barn finns med i bilden blir kommunikationen ännu viktigare. Paret Castor verkar ha pratat igenom det mesta, allt från gränssättning till hur de vill förmedla den kristna tron till sin son.

–  Utgångspunkten är att han följer med till gudstjänster. På ett sätt är tron alltid hans val, men ett barn är också under uppfostran där vi förmedlar det vi tror tills han har mognat. Sedan får man vara lyhörd och gå till ett sammanhang där han trivs, säger David.

–  Något som vi pratat om mycket är att säga ”så här gör vi i vår familj”. Det kan till exempel handla om att be bordsbön. Sedan vill vi förankra det så att det inte bara blir en ramsa, lägger Anna-Klara till.

–  Det kanske inte är jättestarkt förankrat än, säger David och skrattar.

–  Men han knäpper i alla fall händerna vid bordet, kontrar Anna-Klara skämtsamt.

Som förälder upplever många en ny slags oro. Har ni också gjort det?

–  Jag kan känna en oro för att jag skulle dö tidigt och att Silas därför inte skulle ha någon minnesbild av mig. Men det är ju mest av egoistiska skäl.

–  Men det jag oroar mig mest för är hur det ska bli för honom att växa upp i en tid och i ett land där den kristna tron är så ifrågasatt. Jag funderar ibland på om han kommer att klara av att växa upp med en levande tro? Jag känner också oro om han blir det enda barnet i kyrkan och därför inte trivs, berättar David.

Men oron överskuggar inte glädjen. Anna-Klara och David ser fram emot varje steg i Silas utveckling, att se honom växa och börja kommunicera. Tids nog kanske han kommer fråga hur hans föräldrar träffades.

Då är det bara att leta i SVT:s arkiv.

Läs mer: Tro, hopp och kärlek till slut för Daniel och Jennifer