Här om dagen ville min mellandotter veta vad ordet kär betyder.

– Varför undrar du det, kontrade jag för att stämma av hur mycket hon redan visste.

Då berättade hon att hennes bästa kompis är kär i en pojke som heter Lukas. Jag blev nyfiken och frågade:

– Vem är du kär i?

Hon funderade länge och sen kom hon fram till att hon var kär i en av tjejerna på dagis. Hon tittade förväntansfullt på mig och väntade på min reaktion. I min hjärna formulerades en pinsam mening: Flickor blir inte kära i andra flickor. Men sen kom jag på mig själv att tänka: Jo det kan de visst bli.

Jag bet mig i läppen och höll mina förvirrade tankar för mig själv, men då förklarade min dotter att hon och tjejkompisen delar samma dröm. De ska en dag bli rockstjärnor. Jag log mot min modiga dotter, som redan vid fem års ålder har skapat sin egen betydelse av ordet kär. Vem är jag att stoppa den utvecklingen genom att ge henne ett facit? Jag tittade stolt på henne och förklarade att hon får vara kär i vem hon vill. Sen avslutade hon samtalet med att säga:

– Pappa jag är kär i dig.

Min äldsta dotter går i genom en helt annan fas. Hon vet exakt vad ordet kär betyder men hon tycker att killar är töntiga. Till och med självaste Ulrik Munther är töntig. De enda killarna som går hem just nu är de i One Direction. Det är okej tänker jag eftersom de bor så långt borta från min dotter. Det känns fint i mitt pappahjärta att hon inte har bråttom att bli vuxen. Hon trivs med att vara barn och det gör mig stolt. Men jag vet att snart, mycket snart kommer hem och säger

– Pappa jag är KÄR.

Kärlek har många skepnader. Har man levt ett tag kan kärlek också förvandlas till avarter som bitterhet, rädsla och hat. Ibland skrämmer det mig att jag som förälder ska förklara och vägleda mina barn genom alla dessa känslostadier i livet. Ändå är jag självsäker och jag känner att jag kommer klara uppgiften. Varje steg mina barn tar försäkrar jag mig om en sak, att de vet om att de är älskade. Ibland har jag blivit kallat curlingpappa eftersom jag ger mina barn ”för mycket frihet” eller för att jag själv är ”ett barn”. Men jag ler och tänker på Jesus som säger att alla ska eftersträva att vara som barn. Deras kreativitet, kärlek och nyfikenhet på livet är en gudagåva.

Min förhoppning som pappa är att mina barn ska vara starka av den kärlek de fått från mig och från Gud. Den kärleken ska ge dem styrka oavsett vad de behöver gå igenom i livet. På den grunden kan man fästa ett bra självförtroende och respekt för sig själv och sitt liv. Med den grunden kan mina barn senare i livet ta emot kärlek från andra. Äkta kärlek. Det är en förälders viktigaste uppgift att bygga upp den grunden.