En del par planerar sina bröllop år i förväg. För Anton och Maria Björkman gick förberedelserna på två månader. I juni 2008 förlovade de sig och i augusti samma år var de gifta. 
– Jag var chockad över att allt blev så lyckat, berättar Maria. 

Anton och Maria Björkman hade varit tillsammans i drygt tre år när de bestämde att de skulle gifta sig. De hade velat det länge, så när Anton friade tänkte de att det var lika bra att gifta sig redan samma sommar.

Maria som då jobbade i Pingstkyrkan i Boden fixade inbjudningarna på kontoret.

– Jag hittade våra inbjudningar i en gammal mapp för inte så länge sedan. Jag hade bara kopierat ut text på ett grönt papper och vikt ihop. Vi skulle nog inte ha gjort på riktigt samma sätt i dag, säger hon med ett skratt.

Men där och då funderade Anton och Maria inte så mycket över olika alternativ. Och trots den knappa tiden fram till bröllopsdagen kände de sig aldrig stressade. Ingen av dem hade gjort sig någon drömbild av hur deras bröllop skulle vara utan de gick mer på vad som kändes bra och bekvämt. Framför allt ville de att bröllopet skulle präglas av enkelhet.

– Vi hade varit på många bröllop innan och alla hade varit väldigt trevliga, men också ganska lika varandra. Så vi tänkte att vi kanske kunde göra lite annorlunda, säger Maria.

Läs mer: Deras vigsel varade i tre timmar

Ett av bröllopen som hon hade varit på var ett knytkalas och då slogs hon av hur trevligt det var när alla gäster bidrog på det sättet.

– Vi bestämde oss för att göra likadant. I inbjudan skrev vi att vi inte önskade oss några presenter men att alla gäster gärna fick ta med en maträtt. Så skickade vi ut en lista där folk fick skriva upp vad de kunde ta med sig. Det blev väldigt härlig stämning när alla fick smaka på mat som andra lagat.

Bröllopsfesten ägde rum på Antons föräldrars gård i Bondersbyn. Både Maria och Anton tycker mycket om den platsen och det kändes naturligt för dem att få fira sin kärlek just där. Under månaderna fram till bröllopet hade de mycket ledig tid och tillbringade den med att fixa på gården. De städade ur en gammal ladugård som skulle bli festlokal, lånade möbler från bygdegården och samlade ihop porslin och dekorationer från vänner och bekanta.

– Vi tänkte att det var en perfekt plats att ha ett bröllop på, men sedan var vi lite oroliga för om det skulle bli tråkigt att folk bara gick omkring på gården.

Men tråkigt blev det inte. Tvärtom. Gästerna verkade trivas, njöt av maten och varandras sällskap. Under middagen var det några få som höll tal, men resten av tiden fick gästerna göra vad de ville. Många barn var också med.

– Vi hade lite aktiviteter för barnen, som pilbågskytte. När jag tänker efter kanske det inte var den bästa barnaktiviteten, säger Maria och skrattar.

Vad minns du som det starkaste ögonblicket under bröllopet?

– Det var när jag gick in i kyrkan tillsammans med Anton. Jag har nog aldrig varit så skakig i hela mitt liv och jag hade inte räknat med den känslan, att jag skulle vara så rörd att jag bara grät. Och sedan var det så fint att se alla som hade kommit dit för vår skull.

Vigselgudstjänsten hölls i Töre kyrka som ligger utanför Kalix. Maria och Anton ville att det skulle bli just en gudstjänst med fokus på att de lovar varandra trohet inför Gud och viger sitt gemensamma liv till honom. En av sångerna som spelades på vigseln var mer av en kärlekssång medan resten var psalmer och sånger om Gud.

Anton hade på sig en begagnad kostym och Maria gifte sig i en klänning hon hittat på second hand och sedan sytt om. Det var nära att det inte blev någon brudbukett.

– Det blev så bråttom när vi skulle fara till vigseln, så när jag kom fram till kyrkan kom jag på att jag inte ens hade några blommor. Men Antons mamma var kvar på gården så hon plockade några blommor från rabatten som fick bli min brudbukett.

– Egentligen ser jag mig som kontrollmänniska och jag gillar att ha koll. Så egentligen är det konstigt att vi gjorde bröllopet på det här sättet.

Men varken Anton eller Maria har ångrat något med bröllopet. I stället blev de positivt överraskade över hur roligt allting blev.

– Jag minns att jag kände mig chockad över hur bra och roligt allt var. Jag kände bara: Oj, det här var den bästa dagen i mitt liv.

– Det enda jag har tänkt på i efterhand är att vi inte la pengar på en fotograf. I stället lät vi min bror fota, och inget ont om honom, han gjorde så gott han kunde, men han är inte fotograf och fick typ en kvart på sig att ta några foton när vi gick runt i trädgården.

Var det ideologiska skäl som gjorde att ni ville ha ett enkelt bröllop?

– Nä, det skulle jag inte säga. Vi tänkte nog inte så mycket så. Och egentligen hade vi råd att köpa in mer grejer och så för båda hade heltidsjobb. Men det var mer att vi ville ha det så här. Vi tänkte: ”Vilken typ av bröllop skulle vi själva vilja gå på?” och så försökte vi göra så att det blev precis så.