Varje dag stöter jag på ungdomar som delar med sig av sina drömmar och ambitioner till mig. Varje dag stöter jag på grabbar och tjejer som känner sig frustrerade över att inte kunna visa vad de går för. De är trötta på att vara beroende av sina föräldrar eller av staten. Trötta på att inte kunna leva ut alla sina drömmar.
De ungdomar jag träffar är absolut inte några stackars vilsna medborgare som det är synd om. Tvärtom sitter ungdomar i dag på en massa grymma idéer. Dessa ungdomar är ett gäng starka individer som kommer att leda framtidens politiska partier, driva framgångsrika företag, skapa morgondagens hits och bygga upp ett nytt Sverige. Vi måste bara våga släppa in dem och lyssna på det de har att säga.
I politikerdebatter och media talar man gärna om ungdomar som en grupp handlingsförlamade, vilsna människor. Sanningen är att den generation ungdomar som finns i dag vet exakt var de vill och de hymlar inte med det. De har höga ambitioner och de vågar drömma stort. En ny generation där varken jantelagen eller ordet lagom existerar. Mellanmjölkens land håller på att förändras! Till alla makthavare och arbetsgivare skulle jag vilja säga:
– Sluta upp med att tycka synd om ungdomarna!
Jag vill se ett Sverige där ungdomar får mer utrymme. Vi är alla ansvariga för att ge ungdomar fler möjligheter att få visa framfötterna. Det är dags för politiker och media att lyfta fram denna ivriga och hungriga ungdomsgeneration. Sen gäller det att våga lyssna och ta till sig det de säger också. Så politiker, fråga ungdomarna själva vad de har för lösningar på arbetslöshet, bostadslöshet, studieplatser och fritidssatsningar!
Som jag ser på det är ungdomsarbetslösheten inte en fråga om ungdomar utan en fråga om de arbetsgivare som inte vågar anställa ungdomar. I media borde man också lyfta fram denna nya generation, Generationen Y. Ta tempen på vad de vill och hur de vill forma det svenska samhället. Sen får vi inte glömma att vi står inför ett generationsskifte snart. För att få en mjuk övergång måste vi få med ungdomarna på tåget redan nu.
Själv kommer jag från en knegarfamilj och började jobba som 10-åring. Mitt första riktiga jobb fick jag när jag var 14 år, på ett skaleri. De betalade 250 kronor i veckan och det räckte till att gå på bio och bjuda tjejen på en pizza. Musiken blev för mig ett sätt att få utlopp för min iver och hunger att visa det jag gick för.
Det är i ungdomens tid som man vågar drömma stort och om man bara får lite utrymme så slutar man aldrig med det. Har man fått visa framfötterna som ung så fortsätter man med samma höga ambitioner som vuxen. Får man inte visa vad man kan finns det en stor risk att man tappar tron på sin egen förmåga.
