För bara två veckor sedan var den lilla kyrkan nära paret Platells hem i australienska Perth full till sista bänk. I salen som är byggd för 40 personer trängdes 250 människor för att få säga ett sista farväl.

Säckpiporna spelade ”Amazing Grace” och framme vid det anspråkslösa altarets stod två kistor, en större och en mindre. Francis till vänster, Normas till höger. Oskiljaktiga intill döden.

I Daily Mail berättar deras dotter Amanda om föräldrarnas genuina gudstro, deras extraordinära kärlek för varandra och om deras sista tid i livet. ”Jag tror att Gud hjälpte dem att få den mest perfekta övergången från den här världen till nästa” skriver hon.

Francis och Norma träffades redan som tonåringar och gifte sig när de var 20 och 22 år gamla. Han kom från en fattig bondfamilj och hoppade av skolan som 14-åring. Hon kom från staden hade fått sin skolning av katolska nunnor. De träffades på en dans.

Direkt efter deras första möte berättade Norma för sin tvillingsyster att hon mött mannen hon skulle gifta sig med. Francis, å sin sida, var lika säker och sålde sin Harley Davidson för att köpa en förlovningsring.

Kärleken hölls sedan levande genom alla år, genom tre barnfödslar och genom förlusten av ett av barnen i unga år.

De sista åren i livet hade Norma allvarlig alzheimers och när det blev för tungt för Francis att vårda henne i hemmet fick hon flytta till Mercy Care, ett katolskt vårdhem. Francis kom dit varje dag. Även om Norma tappat talförmågan tillbringade de nästan all vaken tid tillsammans. De satt hand i hand i soffan och ofta somnade Norma mot Francis axel.

När Francis sedan var med om en fallolycka fick även han flytta in på Mercy Care. Hans säng ställdes så pass nära Normas att de när som helst kunde nå varandras händer. De var också så de dog, hand i hand.

Det var den sjätte januari i år som en sjuksköterska märkte att Normas andning var ovanligt tung och Francis var ovanligt orolig. Tio minuter senare tittade hon till dem igen, men då hade de båda dött och låg stillsamt bredvid varandra med sammanflätade händer. Rimligtvis dog den ena bara minuter efter den andra. Ingen läkare kunde avgöra vem som dog först och därför fick de samma dödstid i journalen. Förmodligen precis som de hade velat att det skulle vara.

De som kände Norma och Francis vittnar om deras stora kärlek, berättar Amanda. Genom åren blev de så sammansvetsade att Norma, efter att hon fått sällskap av Francis på vårdboendet, härmade hans beteende. Om han vägrade äta gjorde hon också det. Om han vägrade dricka gjorde hon likadant.

Efter föräldrarnas död hittade Amanda brev som skickats mellan dem. I ett av breven, skickat från Norma till Francis, veckor innan deras bröllop skriver hon: ”Min älskling Francis, jag är så glad över att få bli din fru. Jag lovar nu inför min Herre att jag kommer att älska dig av hela mitt hjärta och mer än alla andra för resten av mitt liv”.

Det löftet höll. Ända intill slutet.

Läs mer: De gifte sig efter fem månader – har hållit i 50 år