När man får barn testas ens värderingar. Vad ska gå först, barnet eller idealet?

Jag har sedan flera år tillbaka slutat köpa julklappar. De flesta jag känner har redan allt de behöver och med tanke på jordklotets tillstånd är inte fler prylar det vi främst bör tillskansa oss. Så valet har varit enkelt. Om jag ger en gåva är det hemmagjort, en upplevelse eller second hand. Ofta skriver jag ett fint kort i stället.

Men så för två år sedan kom lilla Miriam. Världens underbaraste människa som jag vill ge all min kärlek. I vårt ekonomiska system sätter vi ofta likhetstecken mellan kärlek och materiella prylar och jag började fundera på om min dotter borde få en present till jul.

I dagens DN skriver Sofia Ulver insiktsfullt: ”Julklappsgivandet är en utbytesceremoni som balanserar och stöper våra mellanmänskliga positioner.” Hon beskriver en ritual där deltagarna vill överglänsa varandra i givmildhet och därmed stärka sin roll i gruppen. Dessutom med en förväntan på motprestation i form av att få en present tillbaka.

Detta beteende är ingenting jag vill lära min dotter. Jag vill inte heller att hon ska bidra till slit- och slängsamhället som utarmar vår jord. Det finns så många andra sätt att visa kärlek och därmed vidga perspektivet kring vad en gåva är.

Därför har jag inte köpt en enda julklapp till Miriam. Jag tror att hon får en bra och kärleksfull jul ändå.

Ps. För alla oroliga. Miriam kommer nog få några julklappar av sina mor- och farföräldrar.

Läs mer: Är jag en för sträng mamma?