Hej Christina!
Jag skriver till dig som ett första rop på hjälp eftersom jag inte vet var jag ska vända mig. Jag är gift med en man och vi har flera barn tillsammans. På ytan ser vi nog ut som den lyckliga familjen, men själv lever jag i en känsla av otrygghet och har tappat tilliten till min man.

Allt började för många år sedan då jag hittade bilder på honom och en annan kvinna utan kläder. Det blev en kris och vi gick i familjeterapi. Han bedyrade att han enbart träffat kvinnan en enda gång. Jag bestämde mig för att lita på honom igen och vårt liv fortsatte. Men sedan dess har jag med jämna mellanrum kommit på honom med att vara på dejtingsidor på nätet, titta på porr och smsa kärleksfullt med andra.

Varje gång jag kommer på honom blir han arg, men sedan säger han att jag ska förstå att de här kvinnorna inte betyder något. Han vet inte varför han gör det, mer än att det ger honom en kick. Vi har gått i parsamtal igen och han säger att det är mig han älskar, men samtidigt visar han det inte riktigt. Det jag en gång föll för var hans lugn och trygghet. Faktiskt kan jag fortfarande älska att vara i hans famn, tills det kommer ifatt att jag lever i en låtsasvärld. Hur många chanser ska han få?

Ledsen fru

Christina svarar: Under ert liv tillsammans har du blivit sviken gång efter annan av din man. När du nu tittar på ert liv i backspegeln ser du att det är två motsatta bilder som framträder samtidigt. Dels bilden av en lycklig familj och dels bilden där svek och lögn finns i centrum av gemenskapen nästan hela tiden. Andra ser den yttre, lyckliga bilden, det är bara du som ser den kluvna. Den som innehåller så mycket ensamhet. Din blick pendlar mellan bilderna, och stundtals blir det svårt att veta vad som är sant, det du ser eller det andra ser. Det bidrar till att det blir så svårt för dig att fatta något beslut.

Det är nödvändigt att de båda bilderna fogas samman, att stå ut med att lögn och svek fanns där också när livet kändes fint. Att den man du tillskrivit vissa egenskaper, inte hade dem. Han var och är på ett helt annat sätt. Du formulerar det så bra när du skriver om viljan att skapa en låtsasvärld, där allt är så som du önskar att det skulle vara. Kanske du genom att beskriva ert liv här i brevet ser verkligheten tydligare? Kanske närmar du dig då också svaret på frågan hur du vill gå vidare?

Många tror nog att de skulle välja att lämna en relation, om de utsattes för så upprepat svek som det du varit med om. Men den som är mitt i situationen känner ofta stor osäkerhet om vad som är det långsiktigt bästa att göra. Inte minst påverkas valet av att det inte bara rör sig om två personer, det berör minst lika mycket barnens framtida liv på ett grundläggande sätt. På det personliga planet upplever också många en social ensamhet, när man ska omorientera sig i en tillvaro som ensamstående. Då kan det kännas tryggare att stanna i det välbekanta, även om man inte mår bra där heller. Men, vad händer med dig om du stannar – och din man fortsätter att leva så som han gör i dag? Risken är nog att den kärlek du än så länge känner för honom, över tid förbyts i sin motsats. Att du, inom ramen för relationen, stänger din dörr för honom för att slippa bli sårad, så att förhållandet i stället börjar präglas av kyla och bitterhet. Att du helt enkelt med tiden blir den du inte vill vara.

Till den tredje väg som finns har din man huvudnyckeln. Den innebär att han måste erkänna sanningen om sig själv för sig själv: Att han har fastnat i ett beroende som han inte tycks klara att ta sig ur på egen hand. I stället för att dölja och låta sin vrede gå ut över den som avslöjar honom, behöver han öppna och erkänna hur illa ställt det är. Och sedan fortsätta att vara i det öppna, hela tiden. Kickarna han får av kontakterna med andra kvinnor, vem blir han utan dem? Och vad kan han göra med den tid och energi som frigörs? Och den viktiga frågan för er båda: Kan han se och ta ansvar för sin skuld gentemot dig? Kan han se att han faktiskt skadat dig svårt när han under lång tid trampat på ditt förtroende för honom? Kan han hantera att din tillit kommer att ta lång tid på sig innan den vuxit fram igen?

Kanske är det tid att återigen ta kontakt med en terapeut eller själasörjare, framför allt för din man. Men det är alltid bra att gå som par, när det är svek som ska bearbetas. För den som har som vana att dölja, blir det inte möjligt att göra det när partnern är med och ger sin bild av vad som hänt. Det är både jobbigt och befriande att inför någon annan lägga fram sitt liv så som det ser ut, utan försköning. Men det är vad som krävs för att skapa förutsättningar för den förändring man önskar.