Har vi köpt tillräckligt med julklappar? Tänk om barnen blir besvikna! Inför jul känner sig många föräldrar pressade. Men kanske stressar vi upp oss över fel saker? Idag funderar vi över hur julen blir barnens högtid, på riktigt.
Dan före dan, före dan före dopparedan. Snart är det dags. I dag går många barn på jullov, allt medan föräldrarna springer benen av sig i landets shoppinggallerior. Alla drömmer om en perfekt julafton med leende barn, men kanske är det läge att sätta sig ned och prata igenom sina förväntningar. Det menar Per Höglund, psykolog i Umeå.
– Vi har ju så många föreställningar om vad som är en perfekt jul, och därför är julafton också upplagt för besvikelser. Om man i förväg pratar om vad man önskar inför julafton, både vad gäller julklappar och vad man vill få ut av dagen, finns det större förutsättningar för att fler blir nöjda, tror Per.
Genom att prata igenom julafton i förväg kan man dels förebygga att barnen har orealistiska förväntningar på sina julklappar. Men man kan också slå fast vad som är viktigt för alla familjemedlemmar, förutom julklapparna.
– Kanske är det mat och kanske gemenskap? Är Kalle Anka viktig, eller är det bara de vuxna som vill se det? Barnen tittar ju på Netflix jämt.
Per Höglunds tips är att låta var och en fundera över vad man vill ha åstadkommit med sitt julbeteende när man går och lägger sig på julaftonskvällen. Sedan lägger man upp sitt firande efter familjens önskningar. Ett annat tips för att barnen inte ska bli besvikna är att göra dem delaktiga och medansvariga för julfirandet.
– De kan till exempel få vara med och bestämma några maträtter eller ansvara för att klä granen. På så vis blir julkalaset inte bara en showoff där mamma och pappa ska laga en massa fin mat för släkten, utan barnen får känna att det här är min jul också.
Det som gjort julen till en högtid som barn har uppskattat i alla tider är att de vuxna leker under julafton, menar Per Höglund.
– Inte bara för att vi låtsas att tomten finns, utan hela julafton är som en lek. Vi leker julafton. Äter mat vi inte äter annars, tittar på TV-program vi inte tittar på annars och klär upp oss. Barn gillar det.
I Per Höglunds egen familj har man tagit fasta på det här med leken och infört en egen tradition under julafton.
– Vi brukar göra ett eget rollspel kring julevangeliet. Vi går in i olika scener, där en är Herodes, några får vara herdarna på ängen och så kanske morfar kommer in och är ängel. Alla går in med sin ambitionsnivå. Det är ett sätt att leka och dessutom få kontakt med varför vi firar jul.
Barn tycker också om tradition. Att göra sådant som man alltid har gjort skapar en sorts trygghet och en känsla av kontroll över tillvaron. Traditioner som är knutna till känslor, som till exempel spänning eller en känsla av samhörighet har god potential för att bli något som barnen minns även när de blir vuxna.
– Kanske äter ni grisfötter varje år? Eller ställer ut gröt på bron, åt tomten. Barn kan bli väldigt irriterade när sådana traditioner bryts. Det kan vara fint att göra sådant som skapar era gemensamma julminnen.
