Under året har Hanna Möllås och artisten Terese Fredenvall drivit kampanjen ”Aldrig” i samarbete med Frälsningsarmén. De har besökt Gullbrannafestivalen, Almedalsveckan och festivalen Frizon för att lyfta frågan om övergrepp och kyrka.
Hanna Möllås beskriver att det är med delade känslor hon följt de senaste dagarnas berättelser under hashtaggen #MeToo.
– Jag blir glad för att människor vågar berätta om destruktiva och negativa upplevelser då de blivit kränkta. Men jag blir också ledsen när jag tänker på hur många som faktiskt är utsatta. Det är så tråkigt och säger så mycket om hur ”långt vi egentligen kommit” vad gäller jämställdhet och respektfullt bemötande mellan varandra.
I Sverige är vi ofta är bra på att prata om att vi ska vara fina mot varandra. Men att verkligheten kan se helt annorlunda ut, menar Hanna.
– På sexualitetens område verkar det fortfarande vara gångbart att kränka och behandla människor som objekt. Det går tvärtemot den bibliska tanken om att människan är skapad till Guds avbild och att vi i oss själva och den andre kan ana något av Gud. Sexuella övergrepp är raka motsatsen till Guds plan och jag tänker verkligen att #MeToo stryker under vad som händer när makt och sexualitet förvrids.
Hur kan kyrkan arbeta för en sund kultur som sprider goda ideal och lyfter den här typen av frågor?
– Vi måste våga prata om det. Människor som arbetar med människor ska utbildas i dessa frågor. Alla ledare bör gå exempelvis Frälsningsarméns kurs ”I trygga händer” eller andra utbildningar som fokuserar på att rusta ledare för att möta svåra frågor kring övergrepp.
– Men det räcker inte med bara utbildning. Det måste finnas handlingsplaner. Och de måste följas när något väl händer.
På vilket sätt kan den kristna gemenskapen vara med och förebygga övergrepp?
– Församlingen ska vara en plats där vi kan känna oss trygga. Jesus stod på den svaga och utsatta människans sida. Då är det viktigt att vi ”tryggar upp” denna miljö, så att kyrkan får vara en trygg plats som på allvar kan representera Jesus på jorden.
– Gör vi inte det blir övergreppen än värre. Att bli utsatt för övergrepp i andliga miljöer är på många sätt värre än i någon annan typ av förening. I kyrkan är ledare och deltagare Guds representanter och den som blir utsatt av en ledare eller annan kristen, tvingas brottas med svåra frågor efteråt, som: Var finns Gud i detta? Den kristna gemenskapen måste vara trygg.
Talas det för lite om de här frågorna i våra kyrkliga sammanhang?
– På ett sätt, ja. Många kan möta oss som jobbar med dessa frågor med skepsis. Men de flesta ändrar sig om de själva, någon de känner eller kanske deras egna barn blir utsatta för övergrepp. Jag tycker att det borde vara en självklarhet att blivande pastorer och själavårdare ska få lära sig mer om detta. Den kristna gemenskapen ska vara trygg.
Även om #MeToo fokuserar på sexuella trakasserier mot kvinnor så finns det också manliga offer, poängterar Hanna.
– Män som blir utsatta stigmatiseras och mår ofta väldigt dåligt, konstaterar hon.
Hur kan man börja tala mer om de här frågorna i församlingarna?
– Man kan exempelvis undervisa om hur Jesus lärde ut sann respekt. En respekt där vi behandlar andra med ödmjukhet och vördnad för livet. Men också oss själva och en del av att kunna respektera sig själv handlar om att faktiskt våga ta ansvar för sina handlingar.
– Den kristna gemenskapen ska kunna klara av att både bemöta offret men också förövare. Det kräver kunskap mod och kraft. Men det går. Att släta över övergrepp kränker endast på nytt båda dessa grupper. Offret får inte hjälp att komma vidare och förövaren får inte möjlighet att komma ur ett destruktivt beteende.
Läs också: Åtta saker du behöver höra efter ett sexuellt övergrepp
