Hanna Möllås är parterapeut och sexolog. I sitt dagliga arbete tar hon emot par som kämpar för att hålla ihop. Men ibland hjälper hon också dem, där skilsmässa var den enda utvägen.
Många av dem som hör av sig till Hanna är kristna och medlemmar i en församling. Något som borde vara en styrka när livet blir tufft. Men ibland är det, menar Hanna, precis tvärt om.
– Ganska nyligen hade jag kontakt med en kvinna som blivit lämnad ensam med tre barn. Hon sliter med att få ihop ekonomin och att vara en god förälder. Denna kvinna upplevde att det var svårt att vara med i kyrkan där alla verkade vara så glada och lyckliga, berättar Hanna.
Kvinnan var inte den första som påtalade svårigheten med att vara skild i kyrkan. Det här är något som Hanna stöter på då och då. Något som man behöver jobba med mer, i många församlingar.
Man behöver helt enkelt fråga sig: Hur blir vi en församling där människor får plats, även efter en skilsmässa?
– Egentligen är det ju ett misslyckande, att vi alls ska behöva ställa oss den här frågan. Att det finns människor som drar sig för att gå till kyrkan när de behöver en gemenskap som bäst.
Samtidigt, menar Hanna, är det inte alltid så lätt för församlingsmedlemmar att agera rätt när en vän i kyrkan skiljer sig.
– Först kan det vara svårt att veta hur man ska agera vid själva skilsmässan. Särskilt om paret som skiljer sig är osams. Då känner många att de ska ta ställning för den ene eller den andra. Det finns risk att det uppstår skvallerprat eller till och med mobbning inom församlingen
I den här situationen, menar Hanna, är det dock viktigt att tänka på att det inte är vår sak att döma ut människor.
– Vi kan ha åsikter om att någon gjort fel eller borde ha gjort annorlunda, men om vi fryser ut en person så handlar vi inte kärleksfullt. Kärlek är att kunna vara tydlig och samtidigt omfamna människan.
Den här kärleken, bör sedan förstås prägla vårt sätt att forma all verksamhet och gemenskap i kyrkan. Så att alla olika sorters familjer och förutsättningar får plats.
En praktisk sak som är viktig att tänka på är detta med att ta ut avgifter för olika aktiviteter i kyrkan. En skilsmässa innebär för de allra flesta att man får det sämre ställt. Då kan avgiften för ett församlingsläger, eller en bowlingkväll med kyrkans barngrupp vara det sista man har kvar, den månaden.
– Församlingen ska ju vara som en familj. Om församlingen förutsätter viss ekonomi eller annan status så är det ingen sann familj.
Men det är inte bara människorna omkring den som skilt sig som kan behöva tänka om. Även den som är skild, måste fundera över vad det innebär att vara med i en församling.
– Om man tidigare har haft det bra, och i sin nya situation får det tufft ekonomiskt, är man så van att klara sig själv att man tror att man måste göra det nu också. Men i den första församlingen delade man på allt. Tänk om vi vågade leva mera så!
