– Det är lättare att prata med någon om viktproblem, rökning eller vilka andra levnadsvanor som helst. Få saker verkar vara så svåra att prata om som vårt drickande.
Det säger Magnus Jägerskog, vd för IQ, som tog initiativet till undersökningen om alkohol och relationer. Oftast är den man oroar sig för en kompis. Näst vanligast är att man känner sig tveksam till alkoholvanorna hos en familjemedlem. Det handlar alltså om människor vi känner väl. Sådana vi bryr oss om.
Ändå låter så många bli att såga något. Den främsta anledningen till att man inte tar snacket är att man helt enkelt inte vill lägga sig i.
– De vi oroar oss för är oftast människor som lever ett ordnat liv men som dricker lite för mycket. Alltså inte de som har ett tungt missbruk, säger Magnus Jägerskog.
Statistik från SOM-institutet visar att cirka 50 procent av alla svenskar i dag dricker alkohol minst en gång i veckan. Det kan jämföras med cirka 30 procent för 20 år sedan. Så visst, alkoholen har blivit allt vanligare till vardags.
– Säger man ’jag går ut och tar ett glas vin med mina kompisar’ en helt vanlig tisdagskväll så tänker vi, ’så trevligt’. För några år sen hade man kanske tänkt ’oups, det är ju bara tisdag’.
Själv växte Magnus upp i ett frikyrkligt sammanhang, i en då självklart nykter miljö. Och även om de flesta i frikyrkan kanske fortfarande dricker mindre än gemene man, ser han utmaningar i att personer med bakgrund i den typen av miljöer kan missa att se de risker som finns förknippat med alkohol.
– Om man går från en verklighet till en annan kan det vara lätt att bli svartvit åt andra hållet, menar Magnus.
Förmodligen är det då också ännu svårare att ta snacket med den som dricker för mycket, Magnus fortsätter;
– Ingen vill ju vara moralisten eller bakåtsträvaren, utan snarare visa att man är öppen.
Efter att IQ tagit del av undersökningen om alkohol och relationer drog man igång kampanjen Att ha en vän. Detta för att lyfta frågan om att våga prata om drickande med sina vänner. Redan under kampanjens första dag fick IQ ta emot samtal ifrån personer som berättat att man nu vågat föra saken på tal.
– Många berättar att det varit tufft och att den som fått frågan förnekat sina problem. Ändå är de här samtalen så viktiga. Bland många av dem som söker sig till vården är det inte ovanligt att det är någon i ens närhet som sagt något, som sedan har blivit ett frö.
