Har precis skickat iväg bordsplaceringen till festlokalen. Tittade igenom gästlistan ännu en gång för att se att alla finns med. 114 stycken blir vi.

Många av våra vänner som gifte sig på -80 och -90 talen, säger att om de hade gift sig idag, så hade deras gästlista sett ut på ett helt annat sätt. Mer vänner, färre av storsläkten och andra man ofta bjuder, helt ärligt, lite av plikt. Det skulle se illa ut annars.

Fast för vem, undrar jag?

De som dyker upp på vårt bröllop är en salig, rolig blandning av folk från olika säsonger i livet. Några har man känt lääänge och några kortare, men det är vänner som vi umgås med eller som det var ett tag sen vi såg, men som vi känner att vi vill ha i våra liv. Det känns så härligt!

Jag följer en bröllopsgrupp på Facebook där just frågan om gästlistan hela tiden kommer upp. Vilka ska man bjuda? Måste man bjuda alla?

Många av de blivande brudarna som finns i det forumet är hälften så gamla som jag, och jag inser att om vi hade varit 25, och inte runt 50, så hade jag nog också våndats.

Kanske väljer vi på ett annat sätt för att vi kommit lite längre. Vi behöver inte bjuda folk vi gått i skolan med, våra grannar vi växte upp med. Båda grupperna finns i och för sig representerade på vår fest, men mer för att vi älskar dem och för att de fortfarande finns kvar i våra liv. Inte för att vi känner oss tvingade.

Visst önskar vi att gästlistan kunde vara mycket längre. Helst vill man bjuda alla man känner, men det går ju bara inte.

För om Janne och jag skulle bjuda alla vi kanske borde, typ alla de vars bröllop vi varit på genom åren, så skulle vi få hyra Stockholmsmässan för att få plats.

Bara Jannes och min närmaste familj, alltså föräldrar, syskon och deras respektive samt syskonbarn med respektive blev ju närmare 40 personer. Skulle vi dessutom bjudit in kusiner, mostrar och fastrar med familjer, så hade inga vänner fått plats.

Så hur väljer man?

Det vet faktiskt bara DU! Eller NI rättare sagt.
Men det jag vill skicka med är: bjud inte in folk av plikt. Det är ER fest. ER dag. NI står i centrum. Det kommer alltid finnas folk som hade hoppats på att bli bjudna men som inte får en inbjudan. That´s life!

Det viktiga är att ni följer era hjärtan, och faktiskt funderar igenom hur ni önskar att er fest ska bli. Ett bröllop kostar massor av pengar, och då ska du känna att du själv har format den dagen. Så känner i alla fall jag.

Och vet du vad, om ni efter att ni har skickat ut inbjudan känner, ”rackarns, vi borde bjudit in de där också”, så gör det. Att de inte fick inbjudan när de andra fick gör dem inte mindre viktiga, snarare blev det bara plötsigt tydligt, att de tillhör ”nära hjärtat”-gruppen.

Så ta tid på er, skriv en lång lista, och sätt er sedan och känn efter. Vem vill du fira kärleken med! Och bara gör det!

Hipp hurra! Puss och hej!