Det är tjejmiddag hemma hos Elin Liljero Eriksson. Runt bordet sitter två av hennes närmaste vänner sedan 15 år tillbaka. När de träffas ryms allt: förtroligheter, gapskratt och filosofiska grubblerier. Och plötsligt slår det Elin: Hon njuter verkligen av att umgås med sina vänner, av att uppslukas av samtalen och glömma sig själv.
– Där och då fick jag en impuls att säga: Det här vi har, är inte det fantastiskt? Vi måste värna om det. Jag ville checka av om de kände likadant och det blev ett fint och ärligt samtal där vi fick utmana varandra i hur vi kunde fördjupa vår vänskap, berättar Elin när vi ses på ett café för att prata vuxen vänskap.
– Till exempel utmanade de mig i att våga vara mer öppen med vad jag går igenom. Jag kan ha hög integritet och kanske är det journalistådran som gör att jag är så van vid att sätta fokus på någon annan i stället för att rikta uppmärksamheten mot mig själv. Men när mina vänner sa att de önskade att jag vore mer sårbar blev det som en förlösande kraft. Nu känner jag mig helt trygg i att det är riskfritt att dela det som är svårt.
Viljan och modet att visa sig sårbar är avgörande för den djupa vänskapen. Det är Elin än mer övertygad om sedan hon det senaste året studerat vänskapen som relationsform. Hon har pratat med forskare, intervjuat kändisar och rannsakat sig själv. Resultatet finns i handboken ”Underbara, krångliga vänskap”, en av få i sitt slag. Medan kärleken har skärskådats, problematiserats och gestaltats, har vänskapen aldrig fått samma litterära uppmärksamhet. Trots att vänskap är bland det viktigaste vi har.
– Vänskapen är unik i sin form. I kärleksrelationer vet man mer vad man kan förvänta sig, medan utmaningen med vänskap är att den är så otroligt fri och kravlös och att det inte finns några tydliga ramar. Många vuxna vet inte vem deras närmaste vän är, säger Elin Liljero Eriksson.
Det var efter den där middagen som ett frö till boken såddes. Elin lever själv ett hektiskt liv med två småbarn, man, hus och eget företag, vilket gjort att utrymmet för umgänge med vänner har krympt. Därför är boken skriven lika mycket till henne själv och budskapet är tydligt: Välj inte bort dina vänner.
– När man skriver om vänskap är det lätt att det blir barnsligt och gulligt, en ”mina vänner-bok” liksom. Men jag vill lyfta vuxen vänskap på ett annat sätt och uppmana till att ta den på allvar, säger hon med eftertryck.
I boken ”Underbara krångliga vänskap” ger Elin Liljero Eriksson flera tips på hur var och en kan bli bättre på att definiera sina vänskaper och ha realistiska förväntningar. För ofta är det just förväntningar som ställer till det. Olika syn på hur ofta man ska ses eller på hur mycket man ska dela med varandra kan skapa konflikt. Och även om det är frestande att låta vänskapsproblemen bero, tror Elin Liljero Eriksson mycket mer på kommunikation, att våga prata om det som skaver.
Vad kan man egentligen kräva av en vän?
– Det korta svaret är att man egentligen inte kan kräva något eftersom vänskapen då riskerar att kvävas. Om man känner att man måste kräva något från en vän har man förmodligen en felaktig bild av vänskapen, då bygger den inte på frivillighet och är inte ömsesidig, vilket är två kännetecken för sann vänskap.
– Samtidigt har man ju vissa åtaganden i en nära vänskap. Om någon av mina nära vänner skulle råka ut för något och behöva hjälp och jag inte skulle bry mig, då är det ett öppet mål för att bli besviken och något vi skulle behöva snacka om.
När man pratar om vänskap har det blivit populärt att prata om ”energitjuvar”, människor i ens omgivning som tar mer än de ger. Hur ser du på det?
– Jag gillar inte att prata om människor som ”energitjuvar”. Vi lever i en väldigt individualistisk och självcentrerad tid där vi är snabba på att döma och snabba på att rensa bort människor. Jag tror att det är bättre att se vänskapsrelationer för vad de är. Alla relationer behöver inte bli djupa, det är en hjälp att även där definiera relationen för sig själv och kanske ställa in sig på att man själv är den som får ge lite mer i vissa relationer.
Elin Liljero Eriksson har själv många typer av vänskapsrelationer. Hennes närmaste vänner är precis som hon kristna och aktiva i olika församlingar. Att ha liknande grundläggande värderingar är avgörande för att nära vänskap ska uppstå, säger forskningen.
Läs också: ”Det är alltid jag som hör av mig – vad gör jag för fel?”
Är kyrkan bra på vänskap?
– Vi ska vara det tänker jag. Vi kallar oss ju syskon, det närmaste man kan vara. Men även där tror jag att vi behöver jobba med vänskapen. För vi lägger lätt på en yta, ett filter och visar upp hur lyckade vi är. Och så helt plötsligt kan det komma någon som säger att de har haft en jättekris i äktenskapet och bestämt sig för att skiljas, utan att någon vetat om det.
– Men sedan kan ju kyrkan vara en bra plats att hitta nya vänner på. Det finns en styrka med att man upplever någonting tillsammans. Om man hittar någon i sin kyrka som man skulle vilja bli kompis med är mitt råd: Ta steget! Våga bjuda ut på en kompisdejt.
Elin Liljero Erikssons förhoppning med boken ”Underbara, krångliga vänskap” är att de som läser ska börja värdera vänskapen på ett nytt sätt. Ge den omsorg i stället för att ta den för given. Hon vill se en ”vänskapsrevival”, att vänskapen får nytt liv.
– Drömmen med den här boken är att vi ska släppa oss själva lite och se människorna omkring oss. Paradoxalt nog stärker vi vår självkänsla genom att fokusera på någon annan. Det vore underbart om människor, efter att de läst den, plockar upp luren och hör av sig till en vän.
Hur är du som vän?
– Efter att jag har skrivit den här boken har jag potential att bli en bättre vän, att vara bättre på att visa sårbarhet, bättre på att inte ha förutfattade meningar eller vara dömande mot mina vänner om de inte beter sig på ett sätt som jag hade förväntat mig. Jag tror också att jag blivit bättre på att prioritera mina vänner. Vänskap är inte något litet extra som vi kan unna oss, utan något helt livsnödvändigt.
Läs också: Så ger du dina barn god självkänsla
