Vad händer när man dör? Varför finns det människor som är onda och varför gör de vuxna inte något åt svält och krig? Det är typiska frågor som börjar dyka upp i huvudet på barn när de är runt nio-tio år.
– Man är så stor att man har förstått att ondskan finns och att även snälla människor råkar ut för hemska olyckor. Nu börjar man söka efter en mening med allt det obegripliga, säger Hanna Möllås.
Hon är inte bara sexolog och parterapeut utan också utbildad psykoterapeut med familjeinriktning. Hanna möter ofta föräldrar och barn för samtal. Många av barnen som kommer är i mellanstadieåldern. Det är en tid då barnet ofta tvivlar på sig själv. De tunga funderingarna och nedstämdheten hos barnen kan göra många föräldrar förbryllade.
Under några år har föräldrarna sett barnet växa och våga allt mer. Men nu är det som om de backar. Barnen blir rädda för mörker och vågar inte sova över hos kompisar. Barn som har älskat skolan är plötsligt otrygga och vill inte gå dit. Som förälder är det lätt att tro att detta ska fortsätta.
– Föräldrar till nioåringar undrar ibland om deras mellanstadiebarn ska utvecklas till en djupt deprimerad tonåring. Så behöver det inte alls bli.
Hanna Möllås tror att föräldrar i dag måste lära sig att se utvecklingskriser som naturliga och inte som något farligt.
– Om vi som barn inte får konfronteras med de stora livsfrågorna blir livet ganska fyrkantigt. Frågorna hjälper oss att reflektera över vad vi själva kan göra för att göra världen bättre, men också att landa i det vi inte kan göra något åt.
Som förälder behöver man hålla sig lugn, även när barnen ställer frågor som man själv inte kan svara på. Barn i den här åldern är mogna för det faktum att det finns frågor som inte har några raka svar.
Läs mer: Så kan kyrkan hjälpa ett barn i en utvecklingskris
Så vad ska man svara en nioåring som undrar över livets mening?
– Man kan svara att det är olika för olika människor. Vissa tycker att fotboll är livets mening. Som kristen förälder tycker jag att man kan prata om hur Gud har gett oss uppdraget att vara hans redskap på jorden. Det ger också mening.
Samtidigt gäller det att inte lägga för mycket press på barnen.
– Påminn barnet om att det är du som är vuxen som har ansvaret för de svåra sakerna.
Även när det gäller frågorna om döden kan man vara ärlig.
– Säg som det är att vissa tror att det bara blir svart. Men om du har en tro ska du förstås dela hoppet om himlen. Barn i mellanstadieåldern kan ta in det abstrakta och därför är det utmärkt att prata tro.
De allra flesta barn klarar av den här typen av kriser utan att behöva söka professionell hjälp. Hannas tips till alla föräldrar med barn i mellanstadieåldern är att tänka på att barnen behöver mycket gemenskap och varma kramar. Allt som kan stärka deras självkänsla. Men det finns lägen då det kan vara bra att söka hjälp.
– Om barnet fastnar i samma tunga funderingar under mer än ett halvår, och om det inte fungerar i sitt dagliga liv, kan man behöva prata med någon mer.
Hanna Möllås tips är att först ta kontakt med skolsköterska eller vårdcentral. För många föräldrar räcker det att samtala utan barnet, att få råd och stöd som förälder. Andra upplever att deras barn verkligen behöver få professionell hjälp direkt. Då bör man vända sig till barn- och ungdomspsykiatrin.
Läs mer: Våga prata med ditt barn om Gud
