Dagarna innan Victor och AnnaCarins bröllop hade Sommarsverige visat sig från sin sämsta sida. Och prognosen såg inte bättre ut för den 12 juli.

– Vi skulle ha utevigsel i Brahehus slottsruin. Det går inte att boka den platsen, så det var en chansning att ingen annan skulle råka vara där precis samtidigt som vi, berättar Victor.

– Och sedan var det ju vädret. Jag följde väderprognosen nästan timme för timme och bara någon dag innan stod det att det skulle spöregna på vår bröllopsdag. Då tänkte jag nästan: Ska vi ställa in? säger AnnaCarin.

– Men vi skickade ut sms till vänner om att be för sol. Och precis så blev det faktiskt.

AnnaCarin och Victor fick en minnesvärd vigselgudstjänst i slottsruinen vid Vätterns strand. Och AnnaCarin, som varit förkyld veckorna innan och knappt kunnat öva på sin solosång, lyckades sjunga sången ”Du är allt” till sin nyblivna man så att gästernas ögon tårades.

Men samtidigt var det något som inte stämde. Redan på morgonen hade AnnaCarin känt sig lite konstig i kroppen. Innan vigseln kunde hon inte äta, fastän Victor propsade.

– Han sa gång på gång att jag måste äta fastän jag var nervös, och till slut blev jag nästan irriterad och sa ”Men jag är inte nervös”.

– För det kändes inte alls som nervositet, det var mer som ett lock för halsen, jag fick inte ner en bit.

Efter vigseln åkte gästerna in till Kungsportskyrkan i Huskvarna där festen skulle hållas. De möttes av proffslagade maträtter signerade paret Egerbos grekiska kock-vänner. Dessutom hade Victor överraskat AnnaCarin med att specialbeställa en cheesecake som han visste att hon älskade.

– När vi kom till festen började jag få ont i magen, så stor del av festen fick jag stå upp bredvid min sol. Jag hade väldigt svårt att äta, och kunde bara smaka väldigt lite av all den goda mat som vi valt ut, berättar AnnaCarin.

– Samtidigt tror jag att jag hade så mycket adrenalin i kroppen att jag liksom sköt bort smärtan och var mån om att hålla ihop, säger AnnaCarin.

– Ja, hon kämpade verkligen, fyller Victor i.

– Ja, jag försökte vara närvarande, man ville ju kunna ta in talen och allt och vara med i lite lekar. Min dansgrupp gick upp och ville att jag skulle dansa.

Så du var uppe och dansade?

– Ja, det var jag.

Det var först efter festen när Victor och AnnaCarin landade hemma i lägenheten som hon kände hur ont magen egentligen gjorde. Hela bröllopsnatten vred hon sig i smärtor.

– Hade det här hänt en vanlig dag hade jag åkt in till sjukhuset, men eftersom det var en dag med stor anspänning tänkte jag att värken var en reaktion på bröllopet, att jag ätit dåligt, sovit dåligt och haft en tajt klänning hela dagen.

Men så på morgonen gick det inte längre. AnnaCarin och Victor åkte in till sjukhuset och fick det konstaterat: Det som hade gjort ont var blindtarmen. Den måste opereras bort. På en gång.

Operationen genomfördes, vilket gjorde att bröllopsresan till Paris och norra Italien som var inbokad till dagen efter bara var att ställa in. I stället blev AnnaCarin fullproppad med morfin och sängliggandes i en vecka.

Vad tänker ni i dag när ni tittar tillbaka på ert bröllop?

– Jag tänker att det ändå var en väldigt fin dag. Vigseln var ett fint minne, säger AnnaCarin.

– Ja och vi ser också Guds timing mitt i allt. Vi är väldigt tacksamma för att det var sol så att vi kunde ha vigseln i Brahehus och sedan att smärtan inte kom dagarna innan eller precis efter bröllopet. Tänk om det här hänt på fredagen i stället, då hade vi fått ställa in hela bröllopet. Eller om det hänt på måndagen på flyget på väg till Paris. Eller på tisdagen utomlands. Allt det hade varit så mycket värre, konstaterar Victor.

– Det var också tydligt att Gud gav AnnaCarin kraft att klara hela lördagen. Hon är sådan kämpe, säger Victor.

– Ja, jag är glad att jag lyckades hålla ihop ganska bra och inte oroade alltför många, säger AnnaCarin och fortsätter:

– Det tråkiga jag känner som jag kommer ihåg är ju maten, att inte få ta del av det våra kompisar lagat och det vi valt ut. Det kan jag känna än i dag, det är en stor förlust som tynger mig.

I övrigt finns ingen bitterhet hos paret Egerbo över att bröllopet inte blev exakt som de hade tänkt sig. Redan i planeringsstadiet hade de samtalat mycket om att inte ha för höga förväntningar. De ville att bröllopet skulle bli enkelt och personligt och att fokus skulle vara på atmosfären, snarare än på lyxiga dekorationer eller påkostade val. Och så blev det, trots AnnaCarins smärta.

I sommar firar paret Egerbo fem år som gifta. Och AnnaCarin vet vad som skulle vara ett perfekt firande.

– Att Victor skulle laga vår bröllopsmat och bjuda mig på den. Det skulle vara underbart att äntligen få smaka på allt gott vi valde ut.