Stefan och Lillemor Claar:

När vi uttalade löftena till varandra­, var det inte med något annat i tanken än att det är vi som gäller nu, för all framtid. Det har viss betydelse med en överenskommelse som vi båda lutar oss mot och möts i. Under svårare tider är det utan tvekan en trygghetsfaktor. När man som vi, haft förmånen att leva ihop i många år, upplever man att det har ett stort värde med gemensamma minnen och upplevelser. Det kan inte fås genom quickfix. Vi vet att vi ser äldre ut, men i och med att vi följer varandra känns det ändå naturligt.

Emila och David Sundström:

Jag tycker det känns otroligt skönt att veta att man ska bli äldre tillsammans. Visst kan ”vardagstrallen” vara tråkig, men att ha varandra, och att ha minnen av en massa saker, det är guld. Då menar vi inte bara minnen av de små pittoreska stunderna, utan de gemensamma erfarenheter som vi har delat och som fortfarande formar oss. Erfarenheter som gjort att vi tagit nya steg i livet. Ibland är det den ena som utvecklas i till exempel sitt jobb, och den andra som upplever att man harvar på, sen blir det tvärtom under en period. Då får man dra varandra varannan gång liksom. Det är bra.

Mia och Samuel Sjöö:

När vi träffades tror jag att vi båda tänkte att om det är rätt ska vi så långt det är möjligt hålla ihop hela livet. Vi har naturligtvis åldrats, men det för med sig en enorm charm. Fördelarna med att ha levt ihop i snart trettio år, är att man känner varandra oerhört väl. En blick, ett leende, en gest och man vet exakt vad som menas. Det är ganska intressant att det kan bli så efter så många år. Sedan är det förstås en stor trygghet att veta att man har varandra, och man ska vara oerhört tacksam för varje dag man får tillsammans. Det är ingen självklarhet i vår ålder, vad som helst kan hända. Om man tänkte att äktenskapet får hålla så länge det håller, skulle det nog bli lite darrigt och osäkert. Vi har valt att kämpa och tro på oss som par och som familj.