Fråga: Hej Alf, jag är gift med en kvinna som inte delar min kristna tro. Vi respekterar varandra och har inga problem med att vi tror olika. Spänningarna kommer först när det gäller barnen och barnuppfostran, där jag så klart vill dela vidare det jag tror på, vilket min partner inte är lika pigg på. Hur ska vi göra så att båda blir nöjda? /Stockholmspappa
Alf svarar: I alla äktenskap uppstår det konflikter. En av de vanligaste handlar om hur vi ska fostra våra barn. Vilka regler och gränser vi ska ha och vilket mål vi ska ha för vår uppfostran. I ert fall handlar konflikten om målet för er fostran, mer specifikt om den andliga biten.
Du undrar vad ni ska göra för att ni båda ska bli nöjda. Det viktigaste tycker jag inte är att ni båda blir lika nöjda. Det viktigaste är att ni ger era barn möjlighet till den andliga utveckling som de enligt FN:s barnkonvention har rätt till. Om dina barn inte får chansen att lära sig mer om den kristna tro du har berövar ni dem en rättighet.
Vi föräldrar har också enligt barnkonventionen rätt att vägleda våra barn på det andliga området. Men inte rätt att tvinga dem. Om du och din fru inte delar med er av den livsåskådning och de värderingar ni har sviker ni era barn. Då blir de lätt offer för påverkan från kompisar och massmedia. Hur ska ni göra för att respektera era barns rätt till andlig utveckling utan att ni hamnar i konflikt med varandra? Här är några reflektioner.
Beroende på barnens ålder kommer barnen förr eller senare upptäcka att du har en kristen tro men inte din fru. Det är därför inget ni ska försöka dölja eller undvika att prata om. Det ska ni i stället vara öppna med. Givetvis kan det göra era barn osäkra, undrande och förvirrande. Vad ska de tro? Både mamma och pappa kan ju inte ha rätt. Men sådant klarar barn av. Det blir jobbigt först när ni som föräldrar grälar om hur ni ska fostra barnen.
Därför måste ni försöka komma fram till ett förhållningssätt där ni båda har rätt att vara tydliga med er livsåskådning utan att inför barnen kritisera och ifrågasätta den andres livssyn. Och att ni ger era barn rätt att själva välja livsväg.
Läs mer: Våga prata med ditt barn om Gud
Jag skulle misstänka att din fru inte har något emot att du pratar med dina barn om Gud och varför du har en kristen tro. Samtidigt måste du respektera att hon förklarar varför hon inte tror på Gud. Kanske är din fru tveksam till att du ber aftonbön med barnen. Men det tycker jag du har rätt till, så länge det inte är något du tvingar dem till. Då kan hon varannan kväll ha ett mer neutralt samtal med dem på sängkanten.
Jag tycker också att barnen har rätt att gå på kyrkans aktiviteter och att delta i konfirmationsundervisningen. Samtidigt som du inte kan hindra dem från att gå på den konfirmationsundervisning som Förbundet humanisterna erbjuder om din fru tycker de ska göra det och de själva vill.
Om vi ska kunna vägleda våra barn till en tro som bär beror mycket på vilken relation vi har till våra barn. Att den är varm och kärleksfull. Våra barn påverkas också mer av vårt liv än av våra ord. När din kristna tro på olika sätt kommer till uttryck i ditt liv betyder det mer än du tror. Era barn påverkas därför av din kristna tro hela tiden.
Alf B Svensson,
leg. psykolog, svarar på familjefrågor.
Läs mer: Fem sätt att få med sig barnen till kyrkan
