Veckans läsarfråga:
Jag hade verkligen tänkt hålla ihop med min man livet ut. Under småbarnsåren var det jag som stannade hemma mest, men för något år sen blev det min tur att satsa och jag började plugga. Då mötte jag en annan man. Jag insåg inte hur mycket jag kände förrän det liksom var för sent att stoppa mina känslor. Nu vet jag att jag har blivit kär. Inget har hänt mellan oss, och jag har inte sagt något till min man. Om jag gör det raserar jag nog vår familj. Samtidigt känner jag mig oerhört falsk i mitt äktenskap och när min man rör mig kan jag bara tänka på den andra mannen. Vad ska jag göra? / ”Lina”
Christina svarar: Du beskriver att du är i en stor livskris. Du har haft en klar idé om hur du ville leva ditt liv och nu riskerar allt att kullkastas.
Två viljor brottas med varandra. Den långsiktiga, som håller fast vid det du sedan tidigare var inriktad på och som du nog fortfarande tror skulle vara det bästa för alla. Men intensiteten i den mer kortsiktiga viljeströmmen är så mycket högre och driver på din önskan att få vara med den andre mannen. Förstånd och känsla står mot varandra.
Att bli förälskad i någon annan, fast man är gift och lever i en bra och god relation, är sådant som kan hända. Risken har visat sig vara extra stor när vi mår dåligt eller är lite ur balans. Du skriver dock inget om något sådant. Men kanske fanns det hos dig en längtan efter att bli sedd och uppskattad, en längtan som är alldeles normal. Det är det vi får när vi älskar någon och blir älskade tillbaka.
Men när åren gått kanske vi glömmer att visa tacksamhet över den som står vi vår sida. I stället blir det mer fokus på att hinna med alla måsten och det som pyser ut från oss kanske är mer irritation än värme.
När då någon annan som är varm och uppskattande kommer in i vårt liv riskerar förälskelsekänslor att väckas. Bekräftelsen hakar tag i den längtan vi kanske inte ens visste att vi hade.
Från början kanske man bara tycker att det är roligt att vara med den personen, men sedan börjar han eller hon förekomma allt oftare i tankar och dagdrömmar, och vi söker på olika sätt kontakt för att få vara nära. När vi så småningom erkänner för oss själva att det nog är en förälskelse, blommar krisen ut, särskilt om vi anar eller vet att den andra personen bär på liknande känslor. Det är kanske inte så konstigt att det händer.
Läs också: Är kär i en annan och livet med min man känns så tråkigt!
När vi träffas på jobbet är vardagslivet inte lika påträngande. Inga stressiga dagishämtningar, matinhandlingar ellar annat att fördela. Inte ens några andra familje- eller släktmedlemmar som tar plats. Man är liksom utlyft ur det som är ens vanliga liv. Som om man vore två lösa personer. Men verkligheten är förstås långt mer komplicerad. Alla har vi livssituationer, egenheter, familjer och släkter, som, om man går vidare in i en seriös relation, kommer att behöva få plats.
Att skilja sig och starta om innebär att man får fler nära relationer och en ny vardag att förhålla sig till. En del nära relationer kanske bryts – men man är aldrig bara två.
Läs också: Psykologen: Berätta alltid om du varit otrogen!
Din fråga är vad du ska göra. Den relation du i dag har ett direkt ansvar för är till din man och naturligtvis dina barn och övriga familj. Så det är i den relationen du behöver börja din väg framåt. Det går inte att vara böjd åt två håll samtidigt, då går man förr eller senare sönder.
Jag tror på ärlighet mellan makar, men att säga att man är förälskad i en annan, utan att det finns någon handling eller plan att bekänna, leder inte alltid till något konstruktivt. I stället kan samtalet fastna där, fokus läggs på vem förälskelsen gäller, vad som hänt och inte hänt och så vidare.
Det du behöver göra är att vända din blick tillbaka till honom och delge din känsla av att ni kommit ifrån varandra, att värmen inte finns där på samma sätt som förr. Dels att du känner det hos dig själv, men kanske också från hans sida. Han har gjort karriär, skriver du, och det är lätt att prioriteringarna blir fel när arbetet får huvudrollen i vårt liv. Det är till honom du får ställa frågan vad ska vi göra?
Valet du står inför är ett val av liv och livsinriktning snarare än ett val av person. Vem vill du vara, hur vill du leva? Din undran är förstås om du kan fortsätta att vara en god hustru åt din man samtidigt som du brottas med känslor för en annan man.
Men känslor som blossat upp på det sätt du beskriver kan också klinga av lika hastigt när man får klart för sig att det inte handlar om att den andre skulle vara en mer rätt partner än den man du har, utan mer om att han oavsiktligt väckte din längtan efter att bli sedd och få uppskattning.
Om du och din man hittar varandra med värme och tacksamhet i blickarna igen, så kan längtan efter någon annan slockna ganska snart. Det händer att en känsla av sorg och tomhet dröjer kvar en tid sedan en romans avvisats. Återgången till vardagen kan upplevas grå efter att man varit i förälskelsens hetluft en tid. Det är verklighetsuppfattningen som skevar lite i början, innan man landat helt och hittat den mer stillsamma glädje som göms i trofastheten.
