Veckans läsarfråga: 

Jag är gift med en fin man och vi har två små barn. Vi har båda frikyrklig bakgrund och tron är viktig för oss.
Jag har gått igenom en kris de senaste åren, bland annat när min syster gick bort. I den krisen kom en manlig vän att betyda mycket. Han är också gift och har familj. Men något har vuxit fram mellan oss i den härheten och vi har helt enkelt blivit kära i varandra.
Vi har inte gått över några fysiska gränser, men vi har kontakt nästan dagligen.
Längtan är stor efter den andre, men jag vill inte lämna min familj. Min man vet något av vad som händer, om än inte allt.
Jag älskar min man, men det jag känner för den andre mannen är så mycket starkare i sin intensitet. Har svårt att tänka hur jag ska stå ut med att leva mitt liv utan honom. Men kanske måste jag det?
/”Malin”

Parterapeut Christina Halldorf svarar:

När du uttrycker vad som är din vilja, så skriver du ”jag vill inte lämna min familj”. Men viljan och känslorna tycks inte sträva åt samma håll. Känslorna dras till den andre. Den förälskelsekris som ni nu är mitt i skakar om hela tillvaron. Den kan få dig att ifrågasätta alla dina tidigare val och framtidsplaner... Läs mer